Read Ebook: Svensk diktning II Selections from Swedish Poets with Brief Monographies by Olson Ernst W Ernst Wilhelm Contributor Mauritzson Jules Editor

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 480 lines and 64256 words, and 10 pages

SVENSK DIKTNING II

Selections from Swedish Poets with Brief Monographies

JULES MAURITZSON

NOTES AND VOCABULARY

ERNST W. OLSON

VOL. II

College and High School Series of Swedish Authors AUGUSTANA BOOK CONCERN

MALMSTR?M--KARLFELDT

AUGUSTANA BOOK CONCERN, ROCK ISLAND, ILLINOIS, 1918.

INDEX:

PAGE BERNHARD ELIS MALMSTR?M 3 VI SUCKAR DET S? TUNGT UTI SKOGEN? 4 ?DMJUKER ER! 6 KARL VILHELM AUGUST STRANDBERG 7 BARRIKADER 9 MANING 9 MITT D?DA BARN 10 TACK F?R GOD VAKT! 12 VIKTOR RYDBERG 15 DENIPPOS 18 I KLOSTERCELLEN 23 SN?FRID 24 TOMTEN 27 I NATTEN 30 KARL GUSTAV JOHAN SNOILSKY 31 Ur INLEDNINGSS?NG 33 GAMMALT PORSLIN 34 DEN TJ?NANDE BRODERN 35 I PORSLINSFABRIKEN 36 ALBERT ULRIK B??TH 38 VINTERST?MNING 39 EN PINGSTMORGON 40 BRIST 41 OSKAR IVAR LEVERTIN 43 EN GAMMAL NY?RSVISA 45 FLOREZ OCH BLANZEFLOR 46 ITHAKA 47 MODERSPR?KET 48 GUSTAV FR?DING 51 VALLAREL?T 53 JONTE OCH BRUNTE 54 Ur STR?VT?G I HEMBYGDEN 54 Ur BIBLISKA FANTASIER. HOSIANNA 56 MIN STJ?RNAS S?NGER 56 VERNER VON HEIDENSTAM 59 DJUFARS VISA 60 Ur ENSAMHETENS TANKAR 62 PILGRIMENS JULS?NG 63 ?KALLAN OCH L?FTE 67 ERIK AXEL KARLFELDT 69 INTET ?R SOM V?NTANSTIDER 71 UPPBROTT 71 JUNGFRU MARIA 72 VINTERH?LSNING 73 NOTES 75-87 VOCABULARY 89-195

SVENSK DIKTNING.

BERNHARD ELIS MALMSTR?M

f?ddes i N?rke ?r 1816. Vid Uppsala universitet studerade han f?rst till pr?st, men de humanistiska studierna, s?rskilt historia, filosofi och Greklands klassiska litteratur, lade snart beslag p? hans intresse. Efter avlagd filosofie doktorsgrad blev han docent i ?stetik och slutligen, efter l?ng v?ntan, ?r 1859 professor i ?stetik, litteratur- och konsthistoria.

Sluten till lynnet och sv?rtillg?nglig, levde Malmstr?m i ensamhet och tillbakadragenhet ett f?ga lyckligt liv, alltmera fr?mmande f?r den ungdom, vars uppburne talman han en g?ng varit och f?r vilken hans hj?rta alltj?mt klappade varmt bakom det slutna skalet.--Efter blott n?gra dagars sjukdom avled han ?r 1865.

VI SUCKAR DET S? TUNGT UTI SKOGEN?

Och liten pilt han sitter en kulen h?stekv?ll och leker tyst inunder gula linden. Han ser, hur ljusen brinna uti Gud Faders tj?ll, och h?r, hur l?ven prassla under vinden. Men huru l?nge pilten i sina dr?mmar satt, 5 allt m?rkare blev skogen uti septembernatt. D? suckar det s? tungt uti skogen.

Och liten pilt han lyssnade, blev hemsk uti sitt mod och b?rjade att springa ut?t leden. Han t?nkte stygga tankar och skr?mde upp sitt blod 10 och vilsegick p? ljungbevuxna heden. Han t?nkte upp? fader, p? mor och syskon k?r: "Gud n?de mig, som liten ?r! Om v?l jag vore d?r!" D? suckar det s? tungt uti skogen.

Men m?nen tr?der stilla ur s?nderbrusten sky 15 och kastar silvert?cket ?ver jorden. Och skuggorna f?rskr?ckta till bergens f?tter fly, och trollena de flyga upp?t norden. Och bergens toppar glimma, men skogen han ?r m?rk, och uven sjunger sorges?ng i regnbegjuten bj?rk. 20 D? suckar det s? tungt uti skogen.

Och liten pilt han l?pte ut?ver vidan hed och t?nkte p? s? m?ngen gammal s?gen. Och himlens stj?rnor skredo, och natten led och led, men ej s? tr?ffade han r?tta v?gen. 25 "I blida stj?rnor alla upp? den h?ga stig, I vissnade sm? blommor, o, s?gen, s?gen mig: vem suckade s? tungt uti skogen?"

Men alla stj?rnor tego, och liten blomma teg, och pilten m?nga bittra t?rar f?llde. 30 S? kom han till sm? ?lvors tj?ll. Med vingesnabba steg han mitt i deras l?tta ring sig st?llde. "O I, som tr?den dansen p? ljungbevuxen stig, I sk?naste sm? syskon, o, s?gen, s?gen mig: vem suckade s? tungt uti skogen?" 35

Och liten ?lvadrottning med fagra l?ppar log och smekte liten pilt p? r?da kinden: "Gr?t icke, vackra gosse, fast?n du vilse drog, fast?n du blef s? hemsk inunder linden! Men s?tt dig h?r p? tuvan ? ljungbevuxen stig, 40 och torka dina t?rar, s? skall jag s?ga dig, vem suckade s? tungt uti skogen.

N?r natten sakta stiger ut?ver land och sj? och dagens sorl begynner att f?rsvinna och v?gen g?r till vila inunder gr?nan ? 45 och alla vackra stj?rnor b?rja brinna, d? bliver himlens b?ge s? ren och spegelklar, en h?r av goda ?nglar s? tyst d?runder far och gr?ter silvert?rar ?ver jorden.

D? ser i himlens spegel sin bild den arma jord 50 och finner sig s? dyster och f?rkastad; hon t?ljer alla synder, all l?gn och fl?rd och mord, varmed hon ?r sen tusen ?r belastad. D? far en d?dens rysning igenom hennes m?rg, d? bedja alla dalar, d? bikta alla berg, 55 d? suckar det s? tungt uti skogen."

"Hav tack, du ?lvadrottning! Det gl?mmer jag ej mer, ej heller fruktar jag att hem?t vandra. Se, d?r i m?nens strimma min r?tta stig jag ser! Farv?l! Vi gl?mma icke br?tt varandra. 60 V?l ?r jag mycket ringa, ej har jag gods och gull, men Herren vill jag lova, att aldrig f?r min skull det sucka skall s? tungt uti skogen."

?DMJUKER ER!

KARL VILHELM AUGUST STRANDBERG.

F?dd 1818 i S?dermanland, d?r fadern var pr?st, kom han som student till Lunds universitet. Bland sina kamrater d?r blev han snart k?nd och v?rderad som skald. I dj?rva dikter, burna av en lidelse, som skapade sig en ursprunglig och klangfull form, gav han uttryck ?t tidens unga k?nslor, d?ribland ock ?t den sympati f?r de f?rtryckta folken, s?som t. ex. det danska och det finska, vilken d? kom s? m?nga svenska hj?rtan att klappa i raskare takt. Han ryggade ej ens tillbaka f?r att vid en studentfest t?mligen obeh?rskat angripa Tegn?r, som ju i motsats till Geijer allt mer utvecklat sig till en liberalismens motst?ndare. Ett s?dant angrepp m?ste naturligtvis i Lund betraktas som h?gm?lsbrott och blev m?h?nda ej utan betydelse f?r Strandbergs akademiska bana. ?tminstone inskr?nkte sig resultatet av hans studier till en obetydlig juridisk examen, n?r han 1847 l?mnade Lund. Han bosatte sig nu i Stockholm, d?r han hade att k?mpa mot ekonomiska sv?righeter och n?ra nog slet ut sig i arbetet f?r sitt och de sinas uppeh?lle. En tryggad st?llning erh?ll han dock 1865, d? han efter inval i svenska akademien av denna uts?gs till redakt?r f?r Post- och inrikes tidningar.

Hans diktning utvecklade sig, sedan han l?mnat Lund, till allt mera mognad. Den ungdomliga, brusande h?ftigheten lade sig, tonen blev mindre lidelsefullt utmanande, och beh?rskningen f?rdjupade hans k?nsla till mera stilla innerlighet. Hans spr?k utm?rker sig f?r ursprunglighet och k?ckhet, d?r ?r malmklang i hans rytmer och hans ordskatt ?r av en s?llspord, stark och smidig, f?gring.

Hans sista ?r f?rdystrades av sjuklighet, men d?den kom pl?tsligt f?r honom. Den 5 febr. 1877 fanns han sittande d?d vid sitt skrivbord.

BARRIKADER.

Hur ondskan Herrens helga r?tt f?rsvagar, hur v?ld och v?ld all ?del hug f?rst?ra och sanningen i neslig landsflykt k?ra, du ser, f?rdrager, p? sin h?jd beklagar.

Men skriften n?mner, huru i de dagar, 5 d? ingen vill Guds namn kring v?rlden f?ra, han skall den d?da stenens tunga r?ra, att den predika m? hans namn och lagar.

S? ?ro dock ej alla tungor fala, ?nnu d?r givas r?ster, vilka hinna 10 fr?n gatan upp till slottens balustrader;

och stenarna ha redan b?rjat tala, p? det r?ttf?rdigheten skulle finna p? sistone en tolk i--barrikader.

MANING.

Vad? ?ro alla v?ra m?nner d?da? Och ?ta harar v?ra f?ders br?d? Ett ?delt folk i fara ?r och n?d, och vi--se p?, hur tappra m?n f?rbl?da.

F?rdrager politiken ?n med m?da 5 den bl? och gula rocken hos en r?d, ?n sen? Ha vi ej blod i ?verfl?d att f?rga v?ra svenska rockar r?da?

Eho, som ?rvt ett uns av Karlars blod, skall, innan ?gonblicket ?n f?rsvinner, 10 i pipan genast l?gga ned sitt lod.

V?rt blod ?r gott, n?r det p? br?stet rinner; men knappt en kvinna ser med t?lamod, att det av skam p? v?ra kinder brinner.

MITT D?DA BARN.

Lugnt jag min lyckas summa v?gde mot lyckan under h?gre tak, fast?n den rikedom jag ?gde var sammanf?rd i sm? gemak.

Och som jag ej var med i ringen 5 kring statens fullbesatta bord, s? slapp jag tr?ngas, och med ingen beh?vde jag att byta ord.

S? bj?d jag v?rldens ?vlan spetsen och gladdes ?t den dag, som var; 10 men s? br?t d?den in i kretsen, och d? f?rst blev jag fattig karl.

Ty tar du blommorna fr?n tuvan, s? st?r hon sk?vlad snart och tom, och tar du ungarna fr?n duvan, 15 s? har hon ingen egendom.

Det bl?ste ingen fl?kt av oro, du ljuva barn, de ?gonblick, d? dessa mina armar voro den vagga, d?r du slumra fick. 20

Jag var, n?r du om halsen h?ll mig, en gammal kvist, som g?tt i knopp; och s?g du opp, det f?ref?ll mig, som ett juvelskrin sprungit opp.

Det finns ej sinne, s? f?rslitet, 25 som ej har barna?gat k?rt; det finns ej barn, om ?n s? litet, som ej ?r millioner v?rt.

S? skred min dag f?rutan strider och i ett j?mnm?tt utan namn, 30 liksom ett skepp, som sakta glider med fulla laddningen i hamn.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet