Read Ebook: Svensk diktning II Selections from Swedish Poets with Brief Monographies by Olson Ernst W Ernst Wilhelm Contributor Mauritzson Jules Editor

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 480 lines and 64256 words, and 10 pages

S? skred min dag f?rutan strider och i ett j?mnm?tt utan namn, 30 liksom ett skepp, som sakta glider med fulla laddningen i hamn.

En kv?ll vi v?cktes--och vid sidan stod h?l?gd sjukdomens gestalt: du l?g i ryckningar och kvidan 35 och s?kte lindring ?verallt.

D?r lade vi oss ned att vyssa till stilla ro de lemmar sm?; d?r b?jde vi oss f?r att kyssa till s?mns de vilsna ?gon bl?. 40

Men all v?r k?rlek litet hj?lpte, och ingen v?nlig vila kom, f?rr?n den bleka d?den stj?lpte i gryningen sin fackla om.

Och se, fr?n dina skuldror sk?to 45 sm? vita vingar ut med hast, som alla hinder genombr?to, i samma stund ditt ?ga brast!

Jag s?g dem lyfta dig i kretsar, en l?rka lik, fr?n jordens bryn, 50 till dess till slut de fina spetsar f?rsvunno, gl?nsande i skyn.

Och det vart dager i detsamma, men skymning, skymning f?r min sj?l; jag tyckte jag s?g ljusen flamma, 55 men m?rker, m?rker likav?l.

Du var mitt yngsta hopp, mitt sista, och redan st?r din vagga tom, och under locket p? din kista, d?r ligger nu min rikedom. 60

Men vad mitt ?de tar f?r kosor, skall du som fj?ril vila p? en b?dd av r?da, r?da rosor uti mitt hj?rtas b?sta vr?.

TACK F?R GOD VAKT!

Farv?l, farv?l! Tack f?r god vakt! Jag h?r en stilla r?st, som l?nge viskat sitt "giv akt" i djupet av mitt br?st. Min afton skrider fram med fart; 5 det g?ller kanske uppbrott snart.

Men innan detta br?st ?r kallt och handen domnat av, ?nnu ett ?ppet tack f?r allt, vad livet v?nligt gav! 10 Vad s?r jag f?tt, jag ensam vet, och det m? bli min hemlighet.

Tack f?r det landet, ert och mitt, som t?nt mitt hj?rtas brand och som allt hittills st?tt s? fritt 15 som intet annat land, med stor och allvarsam natur i vinterur och sommarskur!

Tack f?r det folket, dit jag h?rt och som min fostran gjort, 20 f?r allt, vad d?rifr?n ber?rt min hug i sant och stort, f?r vad av minne eller hopp det f?r mitt inre rullat opp!

Tack f?r det k?ra tungom?l, 25 vari jag del har haft, en h?rlig skatt, musik och st?l, behag, f?rsm?lt med kraft, i tusen ?r v?rt v?sens borg i v?l och ve, i fr?jd och sorg! 30

Tack f?r den str?ngalek j?mv?l, som en och annan g?ng med flyktigt v?lljud fyllt min sj?l! Tack f?r ev?rdlig s?ng fr?n Stiernhielm, Spegel och ?n fler 35 till Kellgren, Lenngren och Tegn?r!

Tack f?r det hem, vars v?ggar gett mig h?gn fr?n dag till dag, d?r viv och barn jag kring mig sett med namnl?st v?lbehag, 40 d?r m?ngen morgon grytt och flytt, d? jag st?tt upp som ung p? nytt!

Tack f?r att ej ett sparsamt br?d f?rh?lls oss n?gonsin! Tack f?r att ej den bleka n?d 45 hann ?ver tr?skeln in! Tack f?r vart ord, som styrkt mitt mod! Tack f?r var sj?l, som min f?rstod!

Tack f?r allt lyckosamt och gott, som blivit mig besk?rt! 50 Tack f?r det kors jag b?ra f?tt, kanske l?ngt mera v?rt! Tack f?r att sm?rtan sk?rpt min syn f?r livets utsikt bortom skyn!

Tack f?r det m?l, dit jag blev ledd 55 vid kv?llens matta sken! Tack f?r den grav, som varder redd en dag ?t mina ben, och att de f? den ?ngd bebo, d?r snart min samtid g?tt till ro! 60

Hur sk?nt att, n?r s? blir best?mt, f? l?sas fr?n sin rot och lyftas upp?t, upp?t j?mt, f?rklaringen emot, att sista g?ngen hava sagt: 65 Farv?l, farv?l! Tack f?r god vakt!

VIKTOR RYDBERG.

Det var emellertid f?rst efter m?nga ?r av betydande verksamhet p? flera omr?den, som han n?dde fram till detta allm?nna erk?nnande. L?ng och h?rd var v?gen, som ledde upp till tronen i andens rike.

s? ?r detta ej blott en vacker poetisk fras. Od?dlighetstanken, evighetshoppet, som ?r det centrala i Rydbergs livs?sk?dning, hade tidigt plantats i hans sinne av henne, "som l?rde honom Guds namn och b?ner". Snart skulle dock hemmets lycka sk?vlas. Viktor var ej mer ?n sex ?r gammal, n?r hans moder och en hans syster bortrycktes av koleran, faderns f?rst?nd omt?cknades av sorg, s? att han ej l?ngre kunde inneha sin befattning, och syskonen skingrades ?t olika h?ll. Under ekonomiskt mycket brydsamma f?rh?llanden fick Viktor Rydberg nu k?mpa sig fram till en uppfostran. F?rst ?r 1851 blev han student vid Lunds universitet, och endast ett par ?r kunde han uppeh?lla sig vid akademien. Han n?dgades s?ka sin utkomst som privatl?rare, under det han p? egen hand fortsatte sina studier i tanke att bliva ingenj?r och sedan m?jligen utvandra till Amerika, d?r redan tvenne av hans systrar befunno sig. Till all lycka f?r Viktor Rydberg och Sverge--och antagligen utan alltf?r stor f?rlust f?r j?rnv?garna i F?renta staterna--erbj?d sig d? tillf?lle till stadig och l?nande verksamhet i hemlandet. Fr?n och med 1855 f?stes Rydberg vid G?teborgs Handels- och Sj?fartstidning, vars redaktion han sedan tillh?rde i tjuguett ?r. Hans bidrag till tidningen utom de rent sk?nlitter?ra utgjordes av politiska artiklar, resebrev, litter?ra granskningar, uppsatser i religi?sa och filosofiska ?mnen, och helt s?kert har hans arbete i den liberala tidningens tj?nst i h?g grad p?verkat hans utpr?glat frisinnade ?sk?dning samtidigt med att det varit av betydelse f?r m?ngsidigheten i hans intressen.

Vid hans d?d den 21 september 1895 vart det kungssorg i Sverges land, och efter honom k?nnes ?nnu saknaden kring ett h?gs?te, som blivit l?mnat tomt.

Nyss p? l?ddrig h?st ett ilbud spr?ngde in i Pallas' stad, och ett rop av ?ngest genlj?d under kolonnaders rad: "Goten kommer, goten kommer! I g?r afton stod han ren knappt en dagsled--ve oss, ve oss!--knappt en dagsled fr?n Aten."

Nu av m?n och barn och kvinnor vimlar tempelsmyckat torg; 5 alla vrida sina h?nder i f?rtvivlans vilda sorg: "Roma, du, som tog v?r frihet f?r att ge oss skygd och v?rn, o, var ?ro dina ?rnar, dina legioners j?rn?"

Tr?da s? p? talarstolen stadens r?d och f?der opp; ack, men deras bleka l?ppar ?ga ej ett ord af hopp. 10 Ingen maning h?rs till vapen, ty p? gotens segerled l?gga kungar sina kronor, st?der sina tinnar ned.

Och s? vart till sist beslutet att i templen denna dag under offer, b?n och suckan bida ?dets h?rda slag. Tystnad r?der ?ver torget, alla br?st av b?van sl?, 15 n?r Dexippos, h?vdatecknarn, stiger fram och talar s?:

"Finns ett hopp i vapenskifte? Alla h?r ha svarat nej; gotens lynne t?l ej mothugg, d?rf?r reta honom ej! Hem och tempel skall han sk?vla v?rre, trefalt v?rre ?n, om han ser hellener vara, liksom goter, tappre m?n. 20

Tron dock ej, att I med feghet kunnen k?pa edra liv! Bj?rnjakt ?r en bragd f?r goten, harjakt ?r hans tidsf?rdriv. Allt f?r tungt det ?r att bida under suckan s?dan g?st; nej, g?r livets dag, den sista, till en korybantisk fest!

Folk, som ej vill lyfta sv?rdet, h?j d? b?garn i din hand! 25 N?r ej dygd kan elda hj?rtat, t?nd det i backantisk brand! Hos befriarn Dionysos gl?m en stund din skam och n?d, du, som skyr befriarn Striden och befriarn ?del d?d!

Stirren rusige p? d?den, I, som levat utan mod! Raglen under vinl?vskransen ned i Stygens svarta flod! 30 Detta ?r mitt r?d till eder. G?n med det, atenske m?n! Men h?r finnas gossar ?ven, och jag har ett r?d igen.

Bort med dem, som st?ndigt gl?mma, att vad stort, som v?rlden s?g, verkats har av sp?da krafter, sp?nda av en eldig h?g! Bort den blick, som, skarp f?r hindren, ?r f?r m?lets sk?nhet skum! 35 H?dan, fege m?n och gubbar! Fj?rmen er fr?n heligt rum!

Bort, I vuxne och f?rvuxne! Kom till mig, du unga sl?kt! O, jag ser, nu kommer v?ren, nu jag andas v?stanfl?kt, och bland unga plantor st?r jag som Dodonas gamla ek, och i kronan siar guden om en h?g, en ?del lek. 40

Gossar, l?t oss leka kriget, d? en v?rld befriades, d? Temistokles och Kimon levde och Miltiades! Hell dig, Zevs, de leva ?nnu! Hell dig, Zevs, de st? mig n?r!" Och en h?nf?rd gosseskara svarar r?rd: 'De ?ro h?r'.

Samlens d? p? Kerameikos! Fatten sv?rd och sk?ld och lans, 45 ty v?r lek skall ?ndas, piltar, med pyrririsk vapendans. Skruda dig i h?gtidskl?der, kransa dig, du glada hop! Snart f?rnimma berg och dalar evoe och fr?jderop."

Och en v?ldig skog av lansar snart p? Kerameikos st?r. Vilka lockar, vilka kinder, vilken h?rlig m?nskov?r! 50 Tusental av lekkamrater, ordnade i flock och tropp, och inunder kransar ?gon, gl?nsande av mod och hopp.

Vill Dexippos endast sk?da v?rens prakt i sina led? O, l?t ?ven sommarns styrka, h?stens mognad vara med! M?nner komma, gubbar komma, allt till vapen gripit har; 55 skilj ej gossen fr?n hans broder, skilj ej sonen fr?n hans far!

Dagen ?r en fest f?r v?ren, unga krafters offerdag; men de gamle ha f?ryngrats--tag dem upp i helgat lag! M?nnen v?lja sig bland gossar m?rkesm?n f?r flock och tropp: styrkan f?ljer glad f?rtr?stan. L?t v?r skara bryta opp! 60

Och nu t?gar ut till leken under rop och blomsterregn, mellan kvinnor, som i t?rar kalla ned Olympens h?gn, ett panateneiskt festt?g, lysande i vapnens sken bland oliver och plataner ur det b?vande Aten.

Varm ?r dagen, men fr?n havet fl?ktar vinden frisk och sval. 65 ?ver bergen stiger t?get, stiger ned mot yppig dal. Passet vidgas--se, en tavla breder sig f?r h?pen syn: eld och r?k fr?n t?nda byar fara virvlande mot skyn.

St?ndigt, st?ndigt nya eldar, och se d?r, i moln av damm gn?gga redan gotens h?star, glimma gotens vapen fram! 70 ?n en blick ut?ver f?ltet, och till h?st Dexippos sprang, och hans st?mma, f?ljd av ekon, m?ktig ?ver h?ren klang:

"Lekens glada stund ?r inne. Sluten leden! F?llen lans!" Leden slutas, lansar f?llas, blixtrande i solens glans.-- "Fram?t!"--Fram falangen t?gar.--"Och nu ljude stark och klar 75 stridens s?ng, tyrteiska hymnen, fr?n v?r frihets stolta dar!"

S?ngen brusar genom leden, tonande ur fulla br?st; gossars silverst?mma blandas sk?nt med m?nnens djupa r?st. H?r, han stiger, krigarhymnen! H?r, han lyfter sig mot sky, svarad dovt av Nordens lurar, gotisk s?ng och vapengny. 80

ATENARNES S?NG.

H?rlig ?r d?den, n?r modigt i fr?msta ledet du dignar, dignar i kamp f?r ditt land, d?r f?r din stad och ditt hem. D?rf?r med eldh?g upp att v?rna f?dernejorden! Ila att offra med fr?jd livet f?r kommande sl?kt! Fram, I ynglingar, fram i t?ta, oryggliga leder! 85 Aldrig en k?nsla av skr?ck, aldrig en tanke p? flykt!

Skam och nesa drabbar en h?r, d? i fylkingespetsen framom de unge man ser gubben f?rbl?da och d?. Detta h?ves ju fr?mst en yngling, medan han ?nnu ?lskligt i lockarne b?r v?rliga blommornas krans. 90 Fager f?r kvinnor, st?tlig f?r m?n m? han synas i livet; sk?n ?r han ?nnu som d?d, fallen i slaktningens mitt.

GOTERNAS S?NG.

I nordanskogen d?r nickar granen: O, Vodans sl?kte, 95 du vapenglada, g? ned, d?r pinjer och palmer sucka bland levnadstr?tte och veke tr?lar! 100

Vig dem till vila med sv?rdets vaggs?ng! B?r gyllne bytet till norrskensbergen, till k?mpens kulle, 105 till k?mpens kummel i furors skugga och granars skymning!

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet