Read Ebook: Jordens Inre by Witt Otto

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 626 lines and 20131 words, and 13 pages

>>Har mr Montgomery ber?knat huru mycket is det kommer att g? ?t, f?r att arbetarne skola kunna arbeta n?r schaktet blir till exempel 3.000 meter djupt och s?ledes omkring 100? varmt?>>

Men ingeni?ren m?rkte snart p? alla ovilliga blickar, som m?tte honom, att h?r l?nade sig nog ej att framkomma med en sakkunnig kritik.

Den f?rtorkade v?nde sig emellertid till >>geniet>> och fr?gade:

>>Anser sig mr Montgomery beh?fva svara p? denna fr?ga?>>

Mr Montgomery p?tog sig en storartad min och med en gest, v?rdig en forntida riddare svarade han:

>>Vi ?ro hitkomna f?r att diskutera en stor v?rldssak och icke f?r att f?rlora oss i sm?saker och detaljer. Jag anser det b?st f?r saken, att allt s?dant uppskjutes.>>

Och i det han ?ter besteg talarestolen med allas blickar f?stade p? sig satte sig ingeni?ren f?rargad p? sin plats, mumlande:

>>En s?dan skojare!>>

Mr Montgomery hostade, gjorde en stor gest och sade:

>>Mina herrar!

Efter mitt f?redrag och ?ndad diskussion kommer jag nu till det stora, praktiska i mitt f?rslag. Jag f?resl?r att vi bilda ett stort bolag p? denna sak; dess namn blir 'Aktiebolaget jordens inre v?rme' -- -- -->>

Det blef ?ter jubel i salen. Men grufingeni?ren blef nu p? allvar f?rargad. Han l?mnade sin plats och gick fram till talarestolen och h?r lyckades hans st?mma ?fverr?sta mr Montgomerys. Med hela sin kraft skrek han, pekande p? >>geniet>>:

S? med ens, utan att n?gon anade det sprang han upp p? bordet, gripen af sitt hat mot humbugen och ropade af sina lungors fulla styrka:

L?ngre hann aldrig ingeni?ren. Han tr?ffades i nacken af ett med kraft slungadt bl?ckhorn. Bed?fvad segnade han ned p? golfvet medan bl?cket sprutade ?fver hans ansikte och kl?der. Hans civila v?n, som n?rmat sig honom, samt ett par tillilande vaktm?stare buro ut honom ur salen sansl?s, hvarp?, efter ett litet afbrott, f?rhandlingarne ?ter upptogos som om intet hade h?ndt.

Tydligtvis hade mr Montgomerys anseende inte det minsta lidit af ingeni?rens anf?rande. Han hade allaredan alla papper f?r bolagets bildande f?rdiga och man gick strax i g?ng med att konstituera det. Det skulle bildas med ett kapital p? 60 millioner rubel. Mr Montgomery f?rbeh?ll sig f?r sitt storartade f?rslag endast 5 millioner, men f?r att v?cka f?rtroende tog han endast h?lften i kontanter och resten i aktier i det nya bolaget.

Man b?rjade nu att dela ut teckningslistor och teckningen gick mycket raskt s? att inom ett par timmar hade 20 millioner rubel tecknats bland de f?rsamlade.

Blott en enda af de n?rvarande, en gammal general, k?nd f?r sina ofantliga rikedomar och oerh?rda gods och n?mnd som Rysslands rikaste man, nekade best?mdt att teckna en enda aktie.

Han mumlade f?r sig sj?lf:

>>Den d?r ingeni?ren tycker jag om. Det skall mod till att framh?lla alldeles motsatta ?sikter mot en hel f?rsamling. Hvad menade han med den nya Golfstr?mmen, m?ntro? Jag vill i morgon kalla upp honom till mig.>>

Och huru man ?n sv?rmade rundt honom med teckningslistor nekade han st?ndaktigt.

I ett h?rn af salen tryckte mr Montgomery med v?rme en ung mans hand:

>>Tack, Baltzar,>> sade han. >>Ni har ett mycket originellt s?tt att anv?nda bl?ck. Ni blir nog en stor skribent med tiden. Ha, ha, ha. Emellertid verkade ert bl?ck mera, ?n om man d?rmed hade skrifvit hela luntor.>>

Midt i salen, bakom en af de f?rgyllda pelarne, satt en ?ldre herre, hvars emblemer utvisade att han var en h?gre ?mbetsman. Han v?nde sig till en v?n vid sin sida och sade:

>>F?rl?t, men jag f?rst?r verkligen inte riktigt det h?r. Om man nu sl?r ned ett schakt i jorden -- hvad ?r det d? man skall g?ra med det? ?r det bara rent vetenskapliga funderingar?>>

Hans v?n slog h?nderna tillsammans och svarade:

>>?, Herre Gud! F?rst?r du inte, att ju n?rmare man kommer jordens gl?dande inre, desto varmare blir det? Och n?r man en g?ng ett tillr?ckligt varmt st?lle -- -->>

>>Helvetet?>> fr?gade ?mbetsmannen.

>>Nej, det finnes ej n?got helvete,>> menade v?nnen. >>Men n?r man allts? detta st?lle i jordens djup, s? kan ju den v?rme som str?mmar upp genom schaktet tillgodog?ras.>>

>>Jag begriper inte! Hvad skall man g?ra med v?rmen?>>

>>Gratis -- den blir v?l inte gratis. Vi skola ju satsa kapital.>>

>>Jaha,>> sade den h?gre ?mbetsmannen.

Och efter en stund:

>>Men detta ?r ju alldeles storartadt.>>

Bolagets styrelse beg?fvade gifvetvis mr Montgomery som hela f?retagets ledare med oinskr?nkt makt och myndighet och s? startades detta m?rkv?rdiga bolag.

Platsen f?r anl?ggandet af schaktet best?mdes till n?rheten af Moskwa. Men ingen visste, att mr Montgomery just d?rst?des hade f?rs?krat sig om ofantliga arealer till vrakpris. Dessa menade han sig nu kunna afyttra till det nya bolaget med enorm vinst.

N?sta dag inneh?llo tidningarna i den ryska hufvudstaden de mest lofordande artiklar om den stora planen och detta hade till f?ljd, att den ?terst?ende delen af aktiekapitalet mycket snart fulltecknades.

Under dessa dagar l?g grufingeni?ren till s?ngs, mycket svag och d?lig efter attentatet. Annars ?r det nog troligt, att han hade afsl?jat det, som han ans?g vara humbug i saken.

N?r han tillfrisknat, var det allaredan f?r sent.

>>Att f? ihop p?ngar p? skr?p,>> sade han, >>det ?r alls ingen konst. Men kommer man med n?got riktigt, d? sitta de fast som i berg.>>

Grufingeni?ren och generalen

Dagen efter det stora m?tet infann sig en livr?kl?dd betj?nt hos den sjuke ingeni?ren och framf?rde tills?gelse till en audiens hos den gamle generalen samma dags middag.

Ingeni?ren l?t h?lsa att hans h?lsotillst?nd ej till?t honom att l?mna s?ngen p? flera dagar men att han, s? fort han blef ?terst?lld, skulle h?rsamma kallelsen.

Pompowski, s? var ingeni?rens namn, undrade mycket ?fver hvad gamle general Swinekow kunde vilja honom. Han visste sj?lf intet om generalens intresse och hans afslag att teckna aktier.

Till slut kom han till den ?fvertygelsen, att generalen hade funnit misshag i hans n?got h?ftiga upptr?dande och nu ville gifva honom en allvarlig tillr?ttavisning.

>>Aj, aj,>> t?nkte Pompowski, >>nu har jag st?tt mig med landets allra m?ktigaste privatman, Rysslands Kr?sus. Det var illa nog -- men hvem i all v?rlden kunde l?ta den slyngeln Montgomery st? och ljuga s? fr?ckt som han gjorde, utan att s?ga ifr?n. N? v?l! Generalen f?r banna s? mycket honom lyster, jag skall veta att svara.>>

Och d?rmed v?nde sig ingeni?r Pompowski p? andra sidan och somnade.

Under de dagar som f?rfl?to innan ingeni?ren tillfrisknade, fick general Swinekow f?rg?fves v?nta p? hans bes?k. Och f?r hvar dag som gick blef den gamle generalen mer och mer nerv?s.

Ingeni?r Pompowski, som var ogift och 28 ?r gammal, bebodde en l?genhet p? tre rum i Orleanska Sudi. Hans trotj?narinna, som hade varit i tj?nst hos familjen Pompowski sedan l?ngt f?re ingeni?r Ostros f?delse, sk?tte hans hush?llning.

Det var en ?ldre jungfru af den gamla, goda stammen och tvenne saker voro henne heligare ?n allt: Gud och zaren.

Gud var f?r hennes begrepp konklusionen af allt som var ?delt, godt och h?rligt, och zarewitsch hade tillsatts af Honom f?r att regera ?fver det stora, ryska folket.

Ingeni?ren hade omtalat f?r henne f?redraget i Borislowskis Hall, men den gamla Zandra bara ruskade p? hufvudet och sade:

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet