Read Ebook: Fabian Essays in Socialism by Besant Annie Contributor Bland Hubert Contributor Clarke William Contributor Olivier Sydney Haldane Olivier Baron Contributor Wallas Graham Contributor Webb Sidney Contributor Shaw Bernard Editor

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1208 lines and 103203 words, and 25 pages

Illustrator: Eigil Schwab

ANNA-CLARA OCH HENNES BR?DER

EN BOK OM BARN

FJ?RDE TILL?KADE UPPLAGAN

STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1921

ANNA-CLARA

OM ANNA-CLARAS F?DELSE.

Anna-Clara f?ddes en s?ndag, mitt i vintern, en m?rk och tr?kig februaris?ndag, s? tung och dyster som endast en vinters?ndag i en stad kan vara.

Gatorna l?go ?de och tomma, ty m?nniskorna ville inte g? ut i detta r?a v?der.

D? klockan blev fem, gick Anna-Claras moder och fader f?r att ?ta middag p? en restaurang. Icke d?rf?r att de brukade g?ra det, utan d?rf?r att tv? av deras v?nner, som ocks? voro gifta och leddes om s?ndagarna, bett dem om s?llskap. M?nniskor som varit gifta n?gra ?r, ha ofta mycket sv?rt att vara ensamma.

P? restaurangen var det inte mycket folk. Anna-Claras f?r?ldrar hade valt denna lokal just d?rf?r. De visste att de skulle f? vara ensamma med sina v?nner.

Och s? blev det en festmiddag denna d?da tr?kiga s?ndag. Detta trots att ingen hade menat det. Det var den femte g?sten som ordnade om alltsammans och v?nde en enkel tr?kig s?ndagsmiddag till n?got helt annat ?n vad man t?nkt fr?n b?rjan. Den femte g?sten var Anna-Clara. Hon kom inte till b?rjan av middagen--men s? var hon ju heller inte bjuden, s? hon visste ju inte om att hon skulle passa tiden. Hon kom till f?geln.

Hennes moder reste sig och sade:

--Jag tror ...

Och sedan h?nde en hel m?ngd i flygande fl?ng. Telefon--en bil--och en man som stod ensam kvar p? trottoaren, barhuvad, tittande efter vagnen som f?rsvann.

Anna-Claras moder ville vara ensam d? hon m?tte sitt barn.

Mannen gick tillbaka till v?nnerna. Han s?g sig omkring. Det var som han aldrig f?rut sett detta rum. D?r h?ngde en vaktm?stare mot en v?gg och d?r satt en kass?rska vid en pulpet. De s?go tr?tta och d?da ut.

I detta ?gonblick kanske--

Han sprang ut i vestibulen. N?gon ringt? H?r efter noga!

D?r kom en gammal man in i matsalen. Han satte sig vid ett f?nsterbord och s?g p? matsedeln med den tr?tthet i blick och min som man ofta finner hos de gamla ute?tarna.

En vaktm?stare kom rusande fr?n vestibulen. Anna-Claras fader s?g honom komma och sprang emot honom.

Telefonens mikrofon l?g p? ett litet bord avlyftad fr?n apparaten. Mannen som kallats, tog luren i sin hand, s?g p? den och t?nkte: ett ord ?r nyckeln, till liv eller d?d.

Han h?rde sin egen r?st och s? i sitt ?ra en annans, som sade:

--T?nk det var en flicka!

Han sl?ppte luren och sprang uppf?r trappan till matsalen. Scenen var ny mot nyss. Vaktm?staren vid sin v?gg s?g glad ut, fr?ken vid pulpeten sm?log och den gamle ute?taren gjorde en gest som ville han s?ga: Sitt ned unge man och dela en flaska vin med mig!

Visste de vad som h?nt?

Han stannade framf?r v?nnerna och ropade h?gt:

--Nu har hon kommit--Anna-Clara! Hon h?lsar s? mycket!

Han k?nde det som han pl?tsligt f?tt lust att sk?la med hela lokalen, med vaktm?staren vid v?ggen, med fr?ken vid pulpeten och med den gamle ute?taren--men han gjorde det inte, ty han var en beh?rskad man.

De hade somnat d? han kom. Han sm?g sig fram och s?g p? dem. Modern l?g med h?nderna kn?ppta som till b?n. Han s?g p? henne och med en glimt av avund t?nkte han:

S? lycklig har jag aldrig sett henne.

Och Anna-Clara--

Han kom ut. Emanuel, som var ?tta ?r, stod i d?rren. Hans ?gon lyste av tusen nyfikna fr?gor.

--?r det sant, sade han, att hon ?r oppn?st?

--Ja, sade fadern, det ?r sant!

Han l?g vaken och t?nkte. S? sprang han pl?tsligt upp ur s?ngen och in till Emanuel.

--Jag ville bara veta, sade han, om du hade n?got emot, att hon var oppn?st.

--Nej, f?r all del, svarade Emanuel, som alltid varit s? viktig, f?r mej f?r det vara hur som helst med den n?san, jag tyckte bara att det var s? skojigt.

Det gamla daluret slog 12 korta snabba slag. D?rute stod vinternatten m?rk och tung. Men ingen katt jamade, ty man var ?nnu bara i februari.

RELIGION.

D? Anna-Clara var sju ?r och gick i f?rsta f?rberedande klassen kom hon en dag och beg?rde en psalmbok.

--Hur s?, sade jag.

--D?rf?r att Gunvor har en i morgonb?n som hon ?r s? mallig ?ver.

--Det ?r m?jligt, svarade jag, men jag har inte h?rt, att s? sm? flickor beh?va psalmbok.

--Men Gunvor har en.

Allts? gick jag f?r att k?pa en psalmbok.

Det finns m?nga olika psalmb?cker. Sm?, vackra b?cker med mjuka skinnband och guldkanter p? bladen och s? stora b?cker med enkla rediga bokst?ver. Jag best?mde mig f?r en s?dan, ty den var billigast och barn b?ra tidigt v?nja sig vid sparsamhet, framf?r allt i allvarliga ting.

Jag skrev Anna-Claras namn i psalmboken och gav henne den efter middagen. Hon blev n?stan lika glad som d? hon fick sin f?rsta boll. Hon tog boken och sade:

--Den ?r precis likadan som den Gunvor har. Varp? hon gick in f?r sig sj?lv och st?ngde d?rren.

Jag satt en stund och t?nkte ?ver fallet, tills jag--m? gentlem?nnens alla helgon f?rl?ta mig!--gick fram till d?rren och kikade genom nyckelh?let.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet