Read Ebook: Fabian Essays in Socialism by Besant Annie Contributor Bland Hubert Contributor Clarke William Contributor Olivier Sydney Haldane Olivier Baron Contributor Wallas Graham Contributor Webb Sidney Contributor Shaw Bernard Editor

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 1208 lines and 103203 words, and 25 pages

Jag satt en stund och t?nkte ?ver fallet, tills jag--m? gentlem?nnens alla helgon f?rl?ta mig!--gick fram till d?rren och kikade genom nyckelh?let.

D?r stod Anna-Clara mitt i rummet framf?r den stora spegeln. Psalmboken h?ll hon uppslagen framf?r sig och med sin falska r?st sj?ng hon ur boken. D? och d? tittade hon i spegeln f?r att se hur hon gjorde sig. Ibland satte hon h?rrosetten r?tt och ibland var det ett veck p? kjolen som inte l?g som det skulle.

Jag ?ppnade d?rren och steg in.

--Min k?ra Anna-Clara, sade jag, en psalmbok ?r en mycket allvarligare sak ?n vad du f?rest?ller dig. F?r att sjunga ur en psalmbok beh?ver man ingen repetition framf?r en spegel. Det passar sig inte alls. En psalmbok ?r ingenting att kokettera med. D? du kommer h?gre upp i skolan kommer din l?rarinna att ber?tta dig vad en psalmbok egentligen ?r.

Anna-Clara satt tyst och allvarlig. S? s?g hon mig r?tt i ansiktet och sade i en best?md ton:

Jag tror inte att Anna-Clara ?r mogen f?r de religi?sa sp?rsm?len.

KAJSA.

Nu ?r det sagorna. F?rst alla dem om trollen. Om Bim-bam-bo som ?r s? stor och s? l?ng att han kan titta ?ver de h?gsta tr?n och se ned p? andra sidan om stora berg och skogar. Han har s? stora f?tter att hela hus och tr?dg?rdar f?rsvinna mellan hans t?r. Akta dig f?r honom n?r han kommer g?ende.

Och s? ?r det det lilla trollet, som bara ?r fult och springer omkring och stj?l sm? barn och stoppar ned dem i en s?ck och b?r hem dem till sin fru, som ?r ?nnu fulare och som kokar de sm? barnen i en stor gryta. Det vill s?ga, det vill hon g?rna g?ra, men barnen bli alltid r?ddade i sista minuten, ty annars sover Anna-Clara s? oroligt.

Men s? ?r det Kajsa. Det ?r n?got alldeles s?rskilt med henne. Hon ?r inte n?got troll utan en liten flicka och hon f?ddes en kv?ll, d? Anna-Clara hade m?sslingen. Febern var r?tt h?g, s? att vi v?gade oss inte p? Bim-bam-bo eller det lilla fula trollet, som springer omkring och tar sm? barn.

--Nu skall jag ber?tta f?r dig om en liten flicka.

--Vad heter hon?

--Hon heter Kajsa.

--Hur mycket ?r ?r hon?

--Hon ?r 5 ?r som du.

--Var bor hon?

--V?nta skall du f? h?ra.

Kajsa bor p? landet i ett litet hus som hennes pappa r?r om. Hon har en bror, som heter Olle, och han ?r 7 ?r.

--Har hon n?gra dockor?

--Hon har tre dockor och s? en liten babydocka, alldeles som du. Och s? har hon ett docksk?p och en liten vagn f?r dockorna att ?ka i. Och k?lke har hon p? vintern. Och hennes mamma hj?lper henne att sy dockkl?derna--

Det blir ingen saga om Kajsa. Ty det h?nder henne ingenting m?rkv?rdigt. Men sedan Kajsa kom till, ?ro trollen alldeles bannlysta. Vi gl?mma dem alldeles.

Ty Kajsa ?r en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och inte heller Karl-Olof. Hon lever f?r oss om kv?llarna, d? det blir tyst och s?mnen gl?ntar p? d?rren. Ja, det h?nder ibland att Anna-Clara dr?mmer om henne.

Kajsa firar sin f?delsedag och sin namnsdag och hennes sm? v?ninnor, som vi ocks? k?nna, ?ro hos henne och leka med dockorna och Olle f?rs?ker spela dem alla m?jliga spratt, men d? f?r han sm?rj av Kajsas pappa. Ty pojkar ska inte vara elaka mot sm? flickor.

Men s? en kv?ll h?nder n?got. Anna-Clara s?ger pl?tsligt:

--Existera--varf?r fr?gar du det?

--Emanuel ?r dum, s?ger jag, han pratar s? mycket, som han inte f?rst?r.

Anna-Clara ?r tyst, men hon t?nker. Dagen d?rp?, d? jag b?rjar tala om Kajsa, s?ger hon:

Stackars Kajsa. S? gick det med henne. En flicka som inte existerar, kan man inte tala om.

Vi ha ?terg?tt till det stora trollet Bim-bam-bo som ?r s? stor att han kan titta ?ver de h?gsta skogar och berg. Hans existens har Emanuel ?nnu inte v?gat f?rneka.

ANNA-CLARA BER?TTAR OM ETT FILMDRAMA SOM HON SETT.

HAVET.

En morgon medan hela huset sover, st?r min dotter utanf?r stugan och lyssnar till ett ljud, som hon aldrig h?rt f?rut. Det ?r icke bl?sten, icke n?gon f?gel och heller icke n?gon motor som dunkar.

D? jag kommer ut p? f?rstubron f?r att g? till hamnen och b?tarna, kommer hon emot mig och s?ger:

--Vad ?r det som h?rs s? underligt?

Jag lyssnar och s? svarar jag:

--Det ?r ju havet. Vinden ?r sydlig, d? h?rs det hit. Det ?r dyningen.

--Vad ?r havet f?r n?got?

--Havet ?r det stora, stora vattnet p? andra sidan ?n. Det ?r s? stort att man inte ser slutet p? det. Det g?r ?nda till Ryssland!

--Kan man g? till havet?

--Ja visst, tv?rs igenom skogen. Vi hinna fram och tillbaka f?re frukost. Kom!

Och s? g? vi till havet. Mycket f?rv?ntansfulla. V?gen g?r f?rst f?rbi gruvorna, som ?ro fyllda med vatten och som skr?mma oss med sina kala m?rka v?ggar och sina svarta blanka ?dlor som kila i det gr?na vattnet. S? g? vi genom skogen, en smal stig, hal och glatt, ?ver stenar och blanka h?llar. Och s? ?ro vi vid stranden, vid havet. En hel vinter har g?tt sedan jag sist stod h?r och med alla sinnen f?rnimmer jag det o?ndligas underbara makt. Det ?r som att andas p? nytt efter m?nga, l?nga m?naders f?ngsel och tryck.

--Detta ?r det stora vida havet, s?ger jag till min dotter, d?r hon st?r med h?nderna p? ryggen och kisar mot solen.

Det blir tyst ett ?gonblick och s? svarar hon:

--Det var v?l ingenting.

Och s? v?nder hon f?raktfullt ryggen ?t det stora, underbara, m?ktiga havet.

Vi g? tysta hem?t ?ver klippor och h?llar, p? smala stigar ?ver hala barr, men jag v?gar inte v?nda mig och se p? det stackars havet. Jag har liksom en k?nsla av att det f?rsvunnit och sjunkit ned i jordens innand?men, i skam och blygsel ?ver en liten kvinnas h?rda dom.

DELFINEN.

En morgon kommer Anna-Clara springande uppf?r backen. Hon springer inte p? v?gen, hon kommer mitt i gr?set bland blommorna och timotejen. Jag ser p? l?ngt h?ll att det har h?nt n?got, n?got mycket m?rkv?rdigt, som m?ste ber?ttas.

Hon ?r mycket uppr?rd, d? hon kommer fram. Alldeles r?d i ansiktet av anstr?ngning. Och ?gonen lysa.

--Vad har h?nt? s?ger jag, ?r det en orm eller en tjur?

--Nej, s? m?rkv?rdigt, t?nk. Vad sa dom?

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet