Read Ebook: Alexis Kivi och hans roman Seitsemän veljestä by M Rne Arvid

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 315 lines and 34471 words, and 7 pages

Credits: Jari Koivisto

ARVID M?RNE

Helsingfors, Aktiebolaget Ateneum, 1911.

INNEH?LL

F?rord

Vid h?nvisning till texten har anlitats den av O. Manninen, V, Tarkiainen och Y. Koskelainen redigerade tipplagan . Originalupplagan, tryckt i Finska litteraturs?llskapets novellbibliotek, ?r, som k?nt, sv?r?tkomlig f?r de flesta l?sare. Skiljaktigheter mellan densamma och den av mig anlitade texten, som ?ga n?gon betydelse f?r min framst?llning, skola omn?mnas.

Slutligen ber jag att f? uttala ett tack till Magister Otto Manninen f?r de v?rdefulla upplysningar han givit mig betr?ffande Kivis spr?k och till Magister Hugo J. Ekholm, som bist?tt mig vid avfattningen av citat?vers?ttningarna.

Grankulla i oktober 1911.

I Palojoki, en enslig skogsby i Nurmij?rvi, f?ddes Alexis Stenvall den 10 oktober 1834. Fadern, Erik Johan Stenvall, var skr?ddare, modern, Anna Stina Hamberg, smedsdotter fr?n Tusby.

H?sten 1846 skickades Alexis till Helsingfors f?r att skolas. Vistelsen i huvudstaden lade grunden till hans bokliga bildning och s?lunda ?ven till den skaldeg?rning hans tidigt framtr?dande poetiska anlag f?reb?dade. Under de f?rsta ?ren gjorde han skolarbetet v?l ifr?n sig. Han l?rde sig n?jaktigt det f?r honom fr?mmande undervisningsspr?ket. M?h?nda hade han dock vunnit n?gon ringa kunskap d?ri redan under de tidigare barna?ren hemma i Palojoki. Genom sitt l?ge vid spr?kgr?nsen stod denna by i f?rbindelse med n?rliggande svenska n?jder och fadern hade l?rt sig svenska i Helsingfors, d?r han i sin ungdom varit bosatt.

Emellertid f?retedde den blivande skaldens skoltid i stort sett ett sorgligt sk?despel. Efter tre ?rs f?f?nga anstr?ngningar att komma upp fr?n tredje klassen i h?gre elementarl?roverket avbr?t han sin skolg?ng h?sten 1852. Huvudorsaken till misslyckandet l?g i tr?stl?sa ekonomiska f?rh?llanden. F?r?ldrarnas tillg?ngar f?rslogo icke till sonens underh?ll. Han fick b?de sv?lta och frysa i de torftiga hybblen, d?r han inackorderades. Den mat, som skickades hemifr?n, ?n med en ?ldre broder, som till fots f?rdades den l?nga v?gen fr?n Palojoki till staden, ?n p? n?gon bondes lass, hann icke till, och s?ndningarna blevo dessutom med tiden allt knappare. Sv?ltdieten under dessa uppv?xt?r anses ha grundat den oh?lsa, som sedan skulle f?rdystra Stenvalls hela liv. Och ?ven en annan omst?ndighet bidrog till att dagern faller gr? och trist ?ver hans skoltid. Den blivande skalden-prolet?ren m?ste redan nu l?na pengar f?r sin torftiga utkomst och k?nna tyngden av detta oslippliga ekonomiska beroende, denna st?ndiga os?kerhet f?r morgondagen som vid mognare ?r i sin m?n skulle bidraga till hans ?des dystra gestaltning.

Emellertid forts?ttas studierna hemma i Nurmij?rvi. Sommaren 1857 antr?ffas Stenvall i ett 'studentbageri', startat av n?gra universitetsdocenter och f?r tillf?llet f?rlagt till Ingvaldsby i Kyrksl?tt. Det brev han h?rifr?n s?nder sin v?n August Robert Svanstr?m ?r betecknande f?r hans levnadsf?rh?llanden under ynglinga?ren. Ett avsnitt d?rur lyder:

'S? har det d? omsider lite ljusnat f?r dig. Men jag, hvad skall jag s?ga? Samma oro, rastl?st samma inre stormar, samma, ja kanske ?nnu v?rre, yttre omst?ndigheter. O, ingen f?rfriskning, ingen hvila! Store Gud, haf f?rbarmande! -- Ofta har jag ?nskat att det lutade till lifvets kv?ll och jag fick l?gga mig sofva, ty jag tr?ttnar. H?r har jag st?tt alldeles utan n?got st?d hela sommaren. Ingen kopek har kommit till mig. Min v?rd bj?rnar mig och mina kl?der slitas ut. -- Min nervsvaghet har tilltagit, kallsvetten rullar kring mina lemmar d? jag skall l?sa och f?lja med i de onaturligt l?nga l?xorna.'

Under s?dana f?rh?llanden blev Alexis Stenvall student h?sten 1857 vid tjugutre ?rs ?lder. Hans skaldskap stod vid denna tidpunkt i sin f?rsta knoppning. N?gra saker av hans hand, som kommit till f?re student?ren, ?ro till sitt inneh?ll k?nda genom h?rs?gen, men undan f?rst?relsen torde icke ha r?ddats andra manuskript av v?rde ?n den lilla ber?ttelsen 'Koto ja kahleet' , enligt Tarkiainens antagande f?rfattad 1851 eller 1852. Den unga f?rfattarens skarpa observation av verkligheten och hans m?lande, friska stil f?regriper en senare tids realism och vittnar gott om hans l?ggnings originalitet. Ett fragment, 'Br?llopsresan', som torde utgjort en f?rstudie till 'Nummisuutarit', tros ha varit skrivet p? svenska. Stort intresse erbjuda n?gra av Tarkiainen samlade uppgifter ang?ende en liten humoresk, som fadern p?st?s ha kastat p? elden i f?rargelse ?ver dess inneh?ll. D?r avbildades n?mligen skr?ddaren sj?lv och en bonde fr?n grannskapet i en l?jlig situation vid ett av de supgillen Alexis tidigt f?tt bevittna i hemmet och hembyn. F?rm?gan att uppfatta det karakt?ristiska i vardagsf?reteelser, som andra m?nniskor funno intressel?sa, och en fl?dande humor synas redan nu ha utm?rkt honom. Inblicken i superiets tragiska moment vanns v?l ocks? mycket tidigt f?r att ytterligare f?rdjupas d? turen att duka under f?r alkoholens frestelser kom till honom sj?lv.

N?r Stenvall blev student, hade han redan samlat en rik fond av livserfarenhet. Karakt?ristiskt nog voro hemmet och hembyn sk?deplatsen f?r de flesta upplevelser; av betydelse f?r hans framtida diktning. Av sin moder hade han mottagit djupa religi?sa intryck. Hon s?ges ha tillh?rt, 'de v?cktas' krets. Sannolikt var det moderns starka religi?sa intressen, som g?vo anledning till f?r?ldrarnas bekantskap med den pietistiske f?rfattaren J.F. Bergh. Dennes kapellanstid i Nurmij?rvi; infaller f?re Alexis skol?r, varf?r n?gon personlig ber?ring dem emellan f?ga kan f?ruts?ttas. Men ber?ttelserna om Berghs verksamhet och intrycken av den pietistiska; r?relsen, som enligt M. Rosendal efter Berghs tid framtr?dde i Nurmij?rvi; med ?nnu st?rre kraft ?n f?rut, ha ?vat ett betydelsefullt, inflytande p? f?rfattaren av Seitsem?n veljest?, Y? ja p?iv? och Lea. Den religi?sa litteraturen var den enda han redan som barn l?rde k?nna. I hans hem fanns t.o.m. en bibel -- den enda i byn. Att denna lektyr tidigt befruktade hans fantasi, ser man av en tradition, som f?rm?ler, att han som barn f?retog sig att f?rse v?ggen vid ugnen med ett konstverk i tj?ra, f?rest?llande himmeln och helvetet. Dj?vlarnas eldgafflar voro utf?rda med skr?mmande realism. Under lekstunderna, d? andra parvlars fantasi kretsade kring allehanda profana uppslag, uppgjorde unge Alexis planen till en kyrka av sten, som bybarnen under h?ns ledning uppf?rde p? backen ovanf?r huset med det brutna taket, d?r Stenvalls bodde.

Men detta inre liv av religi?s grundf?rg, som utm?rkte Alexis Stenvalls barndom, sl?ckte icke den starka k?rlek till livets och naturens verklighet, som var honom medf?dd och ur vilken b?de hans karakt?rstecknings fl?dande humor och hans naturpoesis m?ktiga st?mningar en dag skulle v?lla fram. P? denna punkt ?r Stenvalls l?ggning rakt motsatt Wecksells, s? m?nga gemensamma drag man ?n kan varsna hos dessa tv?. Stenvall ?ger sj?lv en fond av sina stora karakt?rers sundhet. Han ?r friluftsm?nniska, skogsg?ngare, j?gare framf?r allt. Att f? komma hem till Palojoki och jaga var under de trista skol?ren i Helsingfors hans stora l?ngtan. En h?st, n?r hans broder Albert, som bes?kt Helsingfors, antr?dde hemf?rden till Palojoki, f?ljdes han av Alexis ett l?ngt stycke och utfr?gades om hemf?rh?llandena -- om man jagat i utmarkerna bortom Vanda ? om man gillrat snaror f?r orrar och tj?derungar o.s.v. Han ?lskade inget annat n?je s? h?gt som att vandra med b?ssa i hand genom hembygdens susande furumoar, bestiga h?jderna och sk?da ut ?ver de vajande topparnas hav.

Men s? som hans levnadsf?rh?llanden gestaltade sig, kunde han icke sl? sig ner i Nurmij?rvi. Genom moderns d?d brast ett av de starkaste f?reningsbanden mellan honom och f?delsebygden. Tre ?r senare dog fadern och hemmet uppl?stes. Alexis lever i Helsingfors, sysslande med studier som aldrig skulle ge br?d och k?mpande med sv?lten och skulderna. Redan p? slutet av femtitalet utbyter han likv?l ibland sitt rum i staden mot en lantlig fristad i Sjunde?, d?r hans bror Juhani arrenderat Purnus l?genhet, och senare skulle han i denna socken finna en hemvist f?r livet.

?r 1859 mottog Finska litteraturs?llskapet tre dramatiska manuskript, vilkas f?rfattare aspirerade p? priset i en av s?llskapet utlyst t?vlan. Det segrande diktverket var ett ungdomligt och n?got f?r episodrikt, men obygdsdystert och lidelsem?ttat sorgespel, spunnet kring Kalevalas Kullervoskildring. D? namnsedeln br?ts, befanns f?rfattaren vara studenten Alexis Stenvall. Detta prisbel?nade manuskript, som ?tminstone delvis var skrivet p? vers, har f?rkommit. En ny version, tryckt 1864 p? Finska litteraturs?llskapets f?rlag, ?r avfattad helt och h?llet p? prosa. Den b?r p? titelbladet diktarnamnet A. Kivi, vid vilket Stenvalls stigande rykte med tiden l?nkas allt fastare, medan hans borgerliga namn allt mer s?llan n?mnes.

Stenvalls diktarbana var b?rjad, men f?r vanlig m?nsklig framsynthet f?ref?ll den p? samma g?ng n?ra sitt slut. S? orimligt h?rda voro den unga skaldens ekonomiska villkor, och de endast f?rs?mrades med ?ren. Jag har haft s? sm? inkomster, skriver han m?nga ?r senare i ett brev till Th. Rein, "s? d?r ett par hundra mark i ?ret, i allm?nhet, inte ens det, och n?r de till sist ha utfallit, ha gapande h?l funnits att fylla. Det pris jag fick av senaten, av det gick st?rsta delen till skulder, som jag under loppet av tio ?r, ja ?nnu flera, hade gjort f?r att leva, d? jag ej hade hj?lp av n?gon."

Detta yttrande visar vad det ville s?ga att leva av att dikta i 1860-talets Finland. Stenvalls sinne var st?ndigt fyllt till br?ddarna av leda och f?rtvivlan ?ver de ekonomiska f?rh?llandenas hoppl?shet. I samma brev, skrivet d? han med Seitsem?n veljest? fullbordat den diktarg?rning efterv?rlden skulle erk?nna s?som den st?rsta inom finska litteraturen, yttrar han:

"Skriv inte till mig en enda brevlapp f?re min ankomst till Helsingfors; ty jag har beslutit br?nna o?ppnade alla brev, som jag nuf?rtiden f?r, annars f?rblir jag inte frisk och arbetsduglig. De ?ro inte n?gra glada brev, utan kalla, dystra erinringar av bj?rnarna . Ja ett par kalla brev ha redan kommit och mer v?ntar jag ?n, och denna allt som oftast f?rnyade lek skulle till sist g?ra av mig en hypokondrisk v?rldens och m?nniskornas fiende, skulle alldeles ta livet av mig. Men d?rf?r har jag beslutit kasta p? brasan alla brev till mig och vars stil jag k?nner igen redan p? l?ngt h?ll). D?r m? de bli till aska, och inte brinner d?r ju d? k?rlek och p?ngar."

Det ?r sant, att Finska litteraturs?llskapet tryckte flera av Stenvalls alster. Men d? man vet, att honoraret f?r Seitsem?n veljest?, en frukt av anstr?ngt arbete under m?nga ?r, utf?ll med sjuhundra mark, varj?mte f?rfattaren ?lades att med hundra mark likvidera A. T?rneroos, som genomsett manuskriptet, genomsk?dar man arten av det beskydd, som sk?nktes den n?dst?llda diktaren. Han m?ttes av en f?rgl?s v?lvilja, som knappast ?verskred gr?nserna f?r de formella skyldigheter s?llskapet icke kunde undg? att fylla mot vilken som h?lst av de f? finskspr?kiga f?rfattarna. En annan st?ndpunkt intogo -- n?r det g?llde att handla -- endast tv? av de ledande personerna. Den ena var professorn i finska, lyrikern August Ahlqvist. Till hans anstr?ngningar att strypa Stenvalls diktning skall jag ?terkomma. H?r m? endast s?gas, att redan hans anm?lan av 'Kullervo' i 'Suometar' 1865 ?r h?llen i en ton av ?versitteri och r?jer fullkomlig of?rm?ga att f?rst? f?rfattaren. Den andra, Fredrik Cygnaeus, skola Stenvalls biografer alltid n?mna med v?rdnad och tacksamhet. Fredrik Cygnaeus skrev om 'Nummisuutarit', den of?rg?tliga komedin ur Palojoki-allmogens liv, en f?rst?ende och vidsynt kritik, h?vdande detta verks banbrytande betydelse f?r en framtida finsk scen och dess r?tt till en framskjuten plats inom komedidiktningen ?verhuvud. Med ett snillrikt votum till f?rm?n f?r Stenvall bidrog Cygnaeus till att skaffa honom ett litter?rt statspris om 2,500 mark. Minoriteten inom prisn?mnden hade med denna uppmuntran '?t en lovande skriftst?llare' ?nskat hedra Johan Ludvig Runeberg.

Men jag ?terv?nder till Stenvalls levnadsf?rh?llanden. Att en f?rv?nande rik poetisk produktion tog vid, sedan 'Nummisuutarit' 1864 hade fullbordats, berodde p? att skalden f?tt ett hem, d?r lugn och omv?rdnad besk?rdes honom. I hans sjuklighet och nervositet, som senare skulle leda till sinnesf?rvirring, intr?dde f?r n?gon tid ett stillest?nd. Den person efterv?rlden fr?mst f?r tacka f?r att Alexis Stenvall r?ddades ?t livet och dikten var fr?ken Charlotte L?nnqvist. Hon var en god och anspr?ksl?s kvinna. Nitton ?r ?ldre ?n hennes skyddsling, hade hon av sympati f?r hans person och medk?nsla f?r hans bel?genhet berett honom en fristad i sitt hem p? Fanjunkars i Sjunde?. Denna handling blir icke mindre vacker genom att dess ut?vare knappast anade vilken insats d?rmed gjordes i Finlands kulturhistoria. D? Stenvalls verk skrevos p? finska, voro de sannolikt lika obegripliga f?r fr?ken L?nnqvist som f?r den ?vriga omgivningen i Sjunde?.

N?r Stenvall slog sig ner p? Fanjunkars, var just ett s?dant lantligt hem som detta, d?r han f?rfogade ?ver ett eget, fridlyst arbetsrum, ?gnat att sk?nka hans sinne j?mnvikt och g?ra hans liv lyckligare. Det gav honom trygghet och med den f?ljde ?kad skaparf?rm?ga och skapargl?dje. Men med tiden inger honom den svenska bygden allt starkare k?nslor av vantrevnad. Han l?ngtar tillbaka till Nurmij?rvi, till allmogen d?r borta och kanske ?n mer till de vida, ekande furumoarna. Denna l?ngtan bevingar vart ord om hembygdens natur i Seitsem?n veljest?. Ur den str?mmar en underbar, romantisk dager kring de annars s? verklighetstrogna skildringarna.

En samlad bild av Stenvalls uppfattning om Sjunde? och hans heml?ngtan f?r man genom f?ljande brev till Kaarlo Bergbom, skrivet 1869:

-- -- "H?r i Sjunde? lever jag som en fr?mling. H?r har inte ett enda drag ur folklivet dr?jt kvar i mitt sinne. Bondens inre v?rld ?r ingalunda tom, men i mitt tycke f?r det mesta utan djup. Du vet nog inte riktigt vad du s?ger om honom . Gemensamhetsk?nsla mellan grannarna existerar inte alls; varje familj lever endast f?r sig. Du h?r inte just h?rst?des uttrycket; 'Men v?r bys pojkar!'. -- M?h?nda ?r han likv?l b?ttre ?n jag tror, i fall man studerar honom noggrannare. Jag har just inte haft lust att n?rma mig honom. Men ett ?r i alla fall s?kert: bonden h?rst?des st?r fj?rran fr?n det rika andliga liv, som finnes i den finska bondens br?st. H?ga ?ro mina tankar om denna senare, isynnerhet nu, d? jag n?got l?rt k?nna den svenska mannen. . Jag ville h?lla den finska allmogen f?r den mest humoristiska i v?rlden, den ?ger i mitt tycke ett djupare inre ?n n?gon annan. D? jag n?mner humorn, avser jag h?r den naturfriska, inte den sjukliga, vars k?lla ?r ett lidet skeppsbrott p? livets hav. Jag avser den komik, vars yttersta grund dock ?r ett gott men starkt och friskt hj?rta. -- Hur som h?lst; men jag l?ngtar redan starkt bort h?rifr?n, fr?n den svenska befolkningen, f?r att f? h?ra finska spr?ket omkring mig. Mitt liv h?r ?r obeskrivligt enformigt. Jag kommer inte tillr?tta med b?nderna, och ?nnu mindre har jag kommit i n?gon gemenskap med st?ndspersonerna. Och jag hartillbragt dessa tv? sista ?r n?stan som f?ngen i tornet. P? de tre sista m?naderna har jag dock roat mig med jakt och kom p? denna tid ?ver f?gel i m?ngd, 98 stycken, tj?drar, orrar, j?rpar och d?rtill ?nnu tv? ripor. P? mina expeditioner har jag begagnat b?de b?ssa och snaror. Men f?glarnas maner togo till slut h?mnd p? mig. De sista dagarna, d? jag vandrade mycket v?t i skogarna, ?drog jag mig en sv?r f?rkylning, som slutligen kastade mig i en h?ftig febersjukdom f?r en vecka; men nu b?rjar jag redan bli karl p? nytt. Men ledsnaden faller ?ver mig igen med m?rdande tyngd; ty sn?n sp?rrar var v?g till skogarna, och inte kan jag ju alltid skriva. Nu skulle n?gra roande b?cker g?ra gott."

Efter Nummisuutarit fullbordades 1865 femaktssk?despelet Karkurit -- Flyktingarna, 1866 Kihlaus -- Trolovningen, och Kanervala , 1867 sk?despelen Canzio , Leo ja Liina och Y? ja p?iv? -- Dagen och natten, . 1869 trycktes enaktssk?despelet Lea, f?rfattat n?got ?r tidigare, 1870 romanen Seitsem?n veljest? -- Sju br?der, och 1871 enaktssk?despelet Margareta.

Seitsem?n veljest?, som v?ren 1870 publicerades i Finska litteraturs?llskapets novellbibliotek, ?r en brett anlagd skildring ur allmogelivet i skaldens hembygd och intar j?mte Nummisuutarit fr?msta rummet i hans vittra produktion. Denna roman hade framg?tt ur m?nga ?rs h?ngivna bem?danden s?som ett av dessa stora verk, d?r inspirationens m?ktiga fl?de uppsuger allt vad diktarpersonligheten ?ger sk?nast och ?dlast. Men just detta arbete, som i efterv?rldens, ?gon utg?r en av den finska andens f?rn?msta insatser i litteraturen, inbragte sin skald de bittraste missr?kningar, August Ahlqvists ovilja mot Stenvall blossade n?mligen upp i full l?ga i en kritik, som trycktes i Finlands Allm?nna Tidning den 20 och 21 maj 1870 omedelbart efter det boken delats ut till novellbibliotekets abonnenter och som oaktat sin brutala form ?vade ett l?ngvarigt inflytande p? opinionerna om Stenvalls diktning.

I v?r tid, d? likv?l s? mycket t?ls inom journalistiken, vore n?gonting s?dant som h?ndelsen mellan Ahlqvist och Stenvall knappast t?nkbart. Om ett originellt och uppseendev?ckande skaldeverk nu angreps med s?dana sm?delser, som Ahlqvist utslungade mot Seitsem?n veljest?, -- om dess inneh?ll refererades grovt oriktigt, alla dess 'st?tande' po?nger staplades upp, men dess of?rtydbara ideella syftning f?rtegs och om denna kritik utmynnade i p?st?endet, att verket var 'en l?jlighet' och 'en skamfl?ck' f?r landets litteratur, d? skulle i v?r tid en opinionsstorm bryta l?s. August Ahlqvist, den h?gt uppburna vetenskapsmannen och skalden, en av finska kulturens fr?msta banerf?rare, handlade emellertid just s? mot Alexis Stenvall. Men n?gon opinionsstorm br?t icke l?s, ej h?ller f?rm?rktes n?gon vind eller ens n?gon fl?kt. ?tminstone ej i offentligheten. Litteraturs?llskapet vidtog tv?rtom en ?tg?rd, ?gnad att g?ra den oj?mna kampen mellan Ahlqvist och Stenvall ?nnu oj?mnare. Sedan novellbibliotekets abonnenter f?tt sina exemplar, fattades det f?r diktaren ?desdigra beslutet att icke l?ta s?lja arbetet i bokhandeln. S? f?rgingo tre ?r, tills litteraturs?llskapets sk?nlitter?ra kommitt?, som rekommenderat romanen och d?rf?r blivit str?ngt tillr?ttavisad av Ahlqvist, blev f?rdig med sitt f?rsvar och befordrade det till tryckning. Det fogades in i boken f?re texten f?r att v?rja b?de kommitten och skaldeverket mot alltf?r h?rda domar. Och nu fick allm?nheten ?ntligen k?pa 'Seitsem?n veljest?'. N?r detta skedde, p? v?ren 1873, fanns Stenvall ej l?ngre i livet. ?ven om han bevittnat den f?r?dmjukande kvarstadens upph?vande, hade han knappast anat, hur snart det skyddande f?retalet skulle gl?mmas, hur l?nge hans dikt skulle leva.

Med tiden begr?nsades Ahlqvists inflytande p? uppskattningen av Seitsem?n veljest? alltmer till den svensktalande bildade klassen i Finland, som hyste h?ga tankar om hans litter?ra insikt och saknade m?jlighet att d?ma sj?lv. Dock torde ocks? de savolaxiska studenterna, vilkas inspektor han var, l?nge nog p?verkats av hans upptr?dande, s? mycket mer som f?r Stenvall ogynnsamma opinioner inom den finskspr?kiga publiken oberoende av Ahlqvist synes ha framtr?tt just i Savolax. Men flertalet bland de finsktalande bildade ins?go sm?ningom Ahlqvists misstag. E. Aspelin-Haapkyl? har i sina Kivi-uppsatser i 'Aika' framdragit nya bevis f?r att Stenvalls diktning i sin helhet tidigt v?ckte sympatier ?ven inom de ledande finska kretsarna, . Som ett symptom ?beropas bl.a. Yrj? Koskinens tal vid Finska litteraturs?llskapets ?rsm?te 1876. Snellmans' uppskattning av 'Seitsem?n veljest?' framg?r ur litteraturs?llskapets granskningskommitt?s tidigare n?mnda f?rsvarsskrift, vars mest v?gande rader, enligt Tarkiainehs utredning, f?rfattats av honom. Inom den unga generationen funnos m?nga som st?llde Stenvalls roman h?gt. Bergbom var hans v?n och r?dgivare och hj?lpte honom i mellanhavandena med litteraturs?llskapet. F. Peranders f?rst?ende-uppskattning av Seitsem?n veljest? tr?der i dagen i hans tal vid avt?ckningen av v?rden p? diktarens grav, Aspelin-Haapkyl?s i hans f?redrag p? ?sterbottningarnas ?rsfest 1872 och i hans d?dsruna ?ver Kivi i Suomen Kuvalehti vars utgivare, Julius Krohn trycker n?gra utdrag ur romanen i sitt blads spalter. I en ledsagande not s?ger han sig vilja ge spridning ?t "n?got Varmhj?rtat och n?gra humoristiska stycken ur denna ensidigt klandrade bok, S?som ett prov p? det snille och den fantasikraft f?rfattaren ocks? h?r lagt i dagen, ehuru man visserligen ?nskat, att br?dernas r?het p? andra st?llen framtr?tt i mindre ursprunglig form och ehuru boken ?verhuvudtaget icke kan s?ttas i h?nderna p? barn och ungdom". P? reservationen i dessa rader l?g starkare tonvikt vid deras framtr?dande, d? intrycket av Ahlqvists f?rkastelsedom ?nnu var nytt, ?n en l?sare i v?ra dagar kan varsna. Den enda kraftfulla protest, som h?jdes fr?n de ungas l?ger, var B.F. Godenhjelms korta anm?lan i 'Kirjallinen Kuukauslehti'. Tyv?rr framtr?dde den f?rst i maj 1871, s?ledes ett helt ?r efter kritiken i 'Finlands Allm?nna Tidning'.

Ahlqvists f?rr?d av invektiv hade ingalunda utt?mts i allm?nna tidningens spalter. Nya angrepp f?ljde. Den 7 april 1873, n?gra m?nader efter Stenvalls d?d, utl?ter sig Ahlqvist i Helsingfors Dagblad om kvasi romanen eller novellen Seitsem?n veljest?. Den fullkomliga fr?nvaron av all konstform i denna produkt, yttrar han, "den st?ndigt ?terkommande r?heten i dess skildringar, den skymfliga dager dessa kasta ?ver v?r allmoge; och slutligen det odr?gligt tillskruvade i f?rfattarens spr?k, allt detta v?ckte hos mig vid arbetets genoml?sande harm och best?rtning. Detta sammelsurium av en redan delirerande fantasis f?rryckta bilder skulle d? verkligen vara, s?som man p? ett visst h?ll f?regav, en produkt av det nationellt finska konstsinnet!"

I sin egen tidskrift, 'Kielet?r', hade Ahlqvist redan h?sten 1871 i en kritik av ett annat arbete med n?gra rader svartm?lat Seitsem?n veljest? och sn?rtat till Godenhjelm f?r dennes avvikande mening. Att Stenvall blivit sinnessjuk inverkade icke p? bed?marens ton, som ?r of?r?ndrad ocks? kritiken ?ver 'Margareta' i 'Kielet?r' 1872. H?r avger Ahlqvist emellertid en f?rklaring ?ver sitt upptr?dande. Han hade 'genom att s?ga sanningen' velat v?rja finska litteraturen f?r den fara 'vilken hotade b?de denna litteratur och finska spr?ket genom s?v?l tankeinneh?llet som den spr?kliga formens vanv?rd' i flera av Stenvalls arbeten. Dennes litter?ra bana, 'denna besynnerliga lek', enligt Ahlqvists uttryck, var emellertid numer ?ndad med en f?rf?rlig katastrof, 'vilket m? l?nda framtida f?rfattare och deras v?nner till l?rdom'.

N?r Ahlqvist f?ljande g?ng i 'Kielet?r' ?terkommer till Stenvall, sker det f?r att i en elva sidor l?ng artikel rekapitulera p? finska vad han f?rut skrivit i 'Finlands Allm?nna Tidning' och 'Helsingfors Dagblad'. En f?rfattare i landsortsbladet 'H?meet?r' hade sagt, att 'Nummisuutarit' och 'Seitsem?n veljest?' i sin kraftfulla ursprunglighet uth?rda j?mf?relse med Walter Scott, Dickens, Cooper och Bj?rnson och detta p?st?ende g?r Ahlqvist alldeles utom sig. Han skriver: "Enligt A.W.L. , var Kivi s?ledes icke blott snillemonstret Scott-Dickens-Cooper-Bj?rnson, utan helt enkelt finska litteraturens Messias, som kant?nka kunde v?ntas anl?nda riktigt med profeter Och ?nd?, utropar hr. A.W.L. i samma andetag, utgjorde spr?ket ett hinder ocks? f?r honom! Vad hade han icke blivit, om han f?rfogat ?ver ett s? fullst?ndigt utbildat spr?k som engelskan! Ja, ja, -- ?nd?! -- -- Messias var s?ledes ?nd? ingen Messias, och hr. A.W.L ingen Esaias. Skada!"

Uppsatsen ?r alltigenom ett under av grovhet och elakhet Det fastsl?s i f?rbig?ende, att Kivis lyrik visar, att versm?ttet, samklangen och den spr?kliga utsmyckningen ?ro ok?nda ting f?r honom och att han tycks ha k?nt sig mest dragen till dramatisk fabrikation -- "konst kan man icke kalla det, som hans verk p? detta omr?de frambringa, d? konsten uppst?r genom samverkan mellan reflexionen och den medf?dda naturg?van, och detta samband saknades hos Stenvall". Och s? kommer kritikern till Seitsem?n veljest?. "En s? narraktig och barnslig bok som denna 'roman' torde icke finnas i m?ngen litteratur", lyda de inledande orden, varp? f?ljer: en ny vidr?kning med litteraturs?llskapets sk?nlitter?ra utskott, vars f?rsvar numer f?religger, en komplimang ?t Krohn f?r reservationen i hans korta uttalande i 'Suomen Kuvalehti', en f?rn?jd antydan, att boken r?nt ringa efterfr?gan bland publiken, och ett l?ngt referat av inneh?llet, i ingenting v?sentligt avvikande fr?n framst?llningen i 'Finlands Allm?nna Tidning'.

H?rmed slutar denna litter?ra f?jd, som fr?n Ahlqvists sida f?rdes med s? mycken kraft och konsekvens. Stridens f?ljder ?ro numer icke sv?ra att ?verblicka. Under de ?rtionden, som f?rflutit sedan dess, ha Stenvalls verk slagit igenom hos publiken, som ingen annans, De l?sas nu med h?ngiven beundran av hela den finskspr?kiga delen av nationen. F?rfattarnamnet Alexis Kivi ?r vordet finska litteraturens st?rsta. F?r den svenska publiken i Finland, och Sverige ?r detta f?rfattarskap d?remot fr?mmande. ?vers?ttningar, som kunde giva djupare inblick d?ri, saknas och ytterst litet har skrivits om Alexis Kivi p? svenska. Det existerar sedan gamla tider n?got slags f?rdom mot honom, v?rs f?rsta uppkomst otvivelaktigt b?r s?kas i intrycken av de Ahlqvistska kritikerna.

Men fr?n denna ?versikt av bokens ?den ?r det tid att ?terv?nda till f?rfattarens. F?ljderna av Ahlqvists upptr?dande och litteraturs?llskapets ?tg?rd visa sig efterhand. Den 12 september 1870 skriver Stenvall till Bergbom:

-- -- "Jag har denna sommar h?rt s? m?nga s?rande tillm?len om 7 br?der. Underligt hur beg?rligt de hugga i! Och ingen av dem har l?st sj?lva boken utan endast Ahlqvists kritik, antingen l?st den eller h?rt talas om den. Detta har varit mycket pl?gsamt f?r mig ?tt h?ra i detta mitt sjukliga, irriterade tillst?nd och har utgjort ett st?rt hinder f?r min h?lsas f?rb?ttring. Men jag vet, att ocks? m?ngen av mina s.k. v?nner med gl?dje ser, att Ahlqvists hj?ltedat f?r st? i fred och utf?ra sitt v?rv. Det betyder ingenting, att Cygnaeus' artikel f?ljer boken som tryckt, den l?sa blott de f? fennomaner, som ?nnu k?pa denna bok; likadant ?r Kuukauslehtis inflytande, ?ven om i dess spalter funnes en gynnsammare granskning. Men detta ?r dock den v?rsta omst?ndigheten: inte en enda f?rl?ggare har f?rtroende f?r mina alster, och d?rf?r skriver jag med s? kallt och hoppl?st sinne, d? hoppet om l?n ?r s? alltigenom svagt." -- -- --

S?dant var det Ahlqvistska f?ltt?gets inflytande p? Stenvalls liv.

Ett blidare ?de ?n Seitsem?n veljest? r?nte ett annat av hans sista arbeten, enaktssk?despelet 'Lea'. Denna vackra pjes, vars handling f?rsigg?r i Palestina i Jesus' omedelbara n?rhet och uppb?res av kristendomens ?dmjukhets-, broderlighets- och f?rsoningstankar, inbragte den missk?nda skalden en av hans livs f? segrar. I finska teaterns historia utg?r Lea-premi?ren -- den 10 maj 1869 -- ett av de dyrbaraste minnena. D? uppf?rdes f?rsta g?ngen en pjes p? finska i Helsingfors' f?r tiden nya och storstilade teaterhus. Till den utomordentliga framg?ngen bidrog huvudrollens framst?llarinna, fru Hedvig Raa, f?dd Forsman. Denna sk?despelerska, som var b?rdig fr?n Sverige, underkastade sig m?dan att l?ra sig finska f?r att kunna medverka vid f?rest?llnigen. Stenvall var icke n?rvarande. Han hade setts i Helsingfors samma dag, med ?terv?nt till Sjunde?.

Vid den tidpunkt, d? brevet till Bergbom skrevs, voro diktarens psykiska krafter redan sv?rt medtagna. Och snart varsnades tydliga f?rebud till hans livs tragiska uppl?sning. Mot slutet av 1870 f?rs?mrades h?lsotillst?ndet i bet?nklig grad och hans numer m?nstergilla levnadss?tt f?rm?dde icke hindra den annalkande katastrofen. P? v?rvintern f?rdes han vansinnig till Helsingfors, d?r l?karna blott kunde konstatera sjukdomens obotlighet. Den olyckliga skalden inackorderades nu p? hemkommunens bekostnad i sin broder Alberts torp vid Tusby tr?sk. H?r avled han ny?rsnatten 1872.

Begravningen f?rsiggick l?rdagen den 4 januari 1873. Fr?n Helsingfors anl?nde ett tjugutal personer, v?nner till Stenvall och beundrare av hans diktning. En av dem tecknade den portr?ttskiss som f?r efterv?rlden bevarat hans drag. Innan kistan sl?ts, smyckades den d?des panna med en krans av lager.

-- -- P? sidan om dagsstriderna och f?ga uppm?rksammat av samtiden f?rfl?t detta i vansinnets m?rker slocknande diktarliv. Den bittra kampen f?r r?tten att leva f?r ett konstn?rsskap hade utk?mpats s? tyst, att utom de litter?ra kretsarna endast f? k?nde det livs?de, som var f?rknippat vid skaldenamnet Alexis Kivi. Sj?lv trivdes Stenvall b?st i obem?rkthet och ur den karakt?rens f?rsynthet ett s?dant sinnelag tyder p? h?rfl?to hans st?rsta egenskaper som m?nniska och diktare. Med sitt stillsamma och skygga v?sen f?renade han en enast?ende f?rm?ga att observera m?nniskor och f?rh?llanden och framf?r allt de komiska dragen i f?reteelserna. E.A. Forssell, som n?gon tid bodde tillsammans med honom i Helsingfors, ber?ttar: "D? han blev ivrig, v?ckte han uppm?rksamhet genom sin kvickhet och sina originella iakttagelser. I synnerhet hade han skarp blick f?r det komiska. ?t n?gon anekdot, ?t n?gon komisk episod eller h?ndelse kunde han skratta hj?rtligt och l?nge, ?ven d? andra icke s?go n?gonting s?rskilt l?jligt d?ri". Det var denna l?ggning, som hj?lpte honom att b?ra fattigdomen, sjukligheten, f?r?dmjukelserna och h?net. Att 'Nummisuutarit', 'Kihlaus', och de ypperliga partierna av Seitsem?n veljest?, som svepas i en humoristisk livsbetraktelses ljusa, glada dagrar, skrivits av en man, som sj?lv fick r?na ringa gl?dje och vars framtid tedde sig hoppl?s -- detta illustrerar ju blott en f?ga s?llsynt relation mellan en konstn?rs verk och hans liv. Men s?llan har likv?l motsatsen mellan tillvarons m?rker och ljuset, som str?lar ur skaldens inre, diktade v?rld, stegrats till s?dan ytterlighet som hos Alexis Stenvall. Hans storhet l?g d?ri, att han f?rm?dde se fr?n ovan p? ett samh?lle, d?r han sj?lv k?nde sig som en utst?tt. Med en blick, som var nattm?rk i djupet, f?ngade han m?nniskornas skrattretande lyten och ofullkomligheter. Men han l?t aldrig sin dikt ?terspegla dem i satirens kalla belysning. Hans l?je ?ver den m?nskliga skr?pligheten var gott och f?rl?tande. Hans hj?rta var fyllt av deltagande f?r allt som levde och av godhet mot allt som led. Han icke blott iakttog naturen; f?rnimmande de fina skiftningarna i dess liv, gick han upp d?ri med hela sin varelse som ingen samtida skald, -- som mycket f? i litteraturen ?verhuvud.

Ehuru en f?rsynt tillbakadragenhet utgjorde ett f?rh?rskande drag i: Stenvalls lynne, saknades icke helt och h?llet hos honom sj?lv den ob?ndiga hetsighet, som rymmes p? bottnen av m?nga bland hans b?sta karakt?rsskapelser och vanligen blottas under rusets inflytande. Och det var -- dess b?ttre -- icke blott ruset, som kunde bringa hans f?rsagdhet att vika f?r v?ldsamma utbrott av vrede. Aspelin-Haapkyl? omtalar i 'Suomen Kuvalehti' 1873 en h?ndelse, varvid han f?rgick sig sv?rt, emedan en uppr?rande or?ttf?rdighet v?ckte stormande f?rbittring i hans sinne.

Det har yttrats str?nga ord om Stenvalls f?rmenta brist p? bildning, kunskaper, bel?senhet Men ?ven om enskilda st?llen i hans b?cker i likhet med hans brev sakna den i varje detalj avv?gda formens kultur, kan s?dana omd?mens befogenhet icke medgivas. Stimulerad av sin favoritl?sning: bibeln, Shakspeare och Cervantes, kanske ocks? av Hotberg; Almqvist och ett par andra f?rfattare, skapade han sin originella stil, sina banbrytande verk. Vad kan man ?nska mer? De som tro, att 'Seitsem?n veljest?' blivit mindre vidlyftig och episodrik, om skaldens litter?ra skolning varit mindre bristfull, ha troligen r?tt, men att verket vunnit d?rp? b?r icke anses alldeles sj?lvfallet. Att Stenvall anlitade andras hj?lp vid det stilistiska finhyvlingsarbetet, ?r en omst?ndighet av lika ringa betydelse som att han, f?rledd av Shakspeare och andra fr?mmande m?nster, f?rfattade de delvis misslyckade dramerna 'Canzio' och 'Karkurit'. Det kan icke nog framh?llas, att han ?gde sinnelagets, karakt?rens bildning, som icke blott adlade hans stora arbeten utan ?ven r?jde sig hans originella dikter och de sm?, fina pjesarna 'Lea' och 'Y? ja p?iv?'. Vid sidan h?rav f?refaller det r?tt ov?sentligt, att han saknade f?ruts?ttningar f?r en vidstr?ckt litteraturkunskap, j?mf?rbar med t.ex. Runebergs. I sk?nlitter?r l?sning kunde han nog f?rdjupa sig, men hans l?ggning och levnadss?tt utesl?to ordnade studier, ?n mer examina och karri?r i samh?llet.

I ett annat avseende har Stenvalls boh?mliv kanske utgjort ett hinder f?r hans egen och hans diktnings utveckling. Han fader synes, enligt samst?mmande uppgifter, besv?rats av skomakar Tobias' och m?nga andra humoristiska Kivifigurers br?nnvinst?rst och detta anlag saknades icke hos sonen, vars fr?n barndomen svaga nervsystem alls icke t?lde alkohol. Utan att n? det f?rfall, i vilket en del av hans umg?ngesv?nner synas ha slutat , drack Stenvall tidtals mer ?n nog f?r att ber?ttiga antagandet, att den utm?rkta litter?ra framst?llningen av rusets och bakrusets psykologi i Nummisuutarit och Seitsem?n veljest? delvis grundar sig p? sj?lvstudium. Vid beskrivningen av Timos eller Simeonis bedr?vliga bakrusst?mningar i det senare verket t?nker man ofrivilligt p? poeten sj?lv. En h?ndelse ur hans liv, som i viss m?n synes vara karakt?ristisk, omtalas av Tarkiainen i studien ?ver Seitsem?n veljest?. Romanen var fullbordad och p? Kleinehs hotell hade en skara unga akademiker samlats f?r att h?ra den uppl?sas av f?rfattaren sj?lv. Denne anl?nde sent och var s? drucken, att han n?dgades avbryta l?sningen och l?mna s?llskapet. Omedelbart efter denna h?ndelse s?ges Stenvall ha ?terv?nt till Sjunde? och d?r, enligt fr?ken L?nnqvists utsago, st?tt i ber?d att beg? sj?lvmord. I ett brev till Bergbom gav han uttryck ?t sitt f?rkrossade sinnestillst?nd.

En bevarad h?gkomst fr?n den tid Seitsem?n veljest? skrevs ger en inblick b?de i skaldens f?rh?llande till alkoholen och i hans mis?r. N?r Hynninen en dag p? v?rvintern tr?ffade Lounasmaa p? Kas?rngatan i Helsingfors, hade denne just bes?kt Stenvall, som d? vistades i staden, och funnit honom liggande till s?ngs i ett n?stan iskallt rum. Han hade deltagit i ett dryckeslag och befann sig efter detsamma i det el?ndigaste skick. Lounasmaa fick honom ur s?ngen, men han darrade som ett aspl?v, var ur st?nd att kl? p? sig och bad kamraten f?r Guds skull skaffa ?l. I rummet fanns varken ved eller mat. Lounasmaa anskaffade f?rst ?l och s? dessa andra f?rn?denheter samt bragte sm?ningom Stenvall i m?nskligt tillst?nd.

Den ekonomiska mis?ren, den medf?dda nervsvagheten, hemfallenheten under alkoholbeg?ret, k?nslan av rotl?shet i samh?llet och kanske ?ven de hoppl?sa erotiska dr?mmar, om vilka ett bevarat brev b?r vittne, skapade en melankoli, som lik den of?r?nderliga skuggan f?ljde skaldens humoristiska fantasi p? dess soliga v?gar. Om detta dystra lynnesdrag vittna de flesta av hans verk, men v?ltaligast en liten lyrisk dikt, som h?r m? f? plats i ?vers?ttning.

Ledsnad.

O ledsnad! O dunkel, som h?ljer min sj?l som h?stkv?llens m?rkning en vildmarkshed! f?f?ng ?r min m?da, f?f?ng striden och allt vad v?rlden rymmer f?f?ngt!

Ej himmel ?nskar jag, ej natt i Gehenna, ej en t?rna huld i min famn; unnades mig allenast att undg? kvalet att fatta. Ljudl?s tomhet varde all v?rlden!

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet