Read Ebook: Alexis Kivi och hans roman Seitsemän veljestä by M Rne Arvid

Font size: 10 px 15 px 20 px 25 px 30 px 35 px

Background color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Text color: BlackWhiteGrayLight GrayDark GrayDim Gray

Apply/Save settings

Ebook has 315 lines and 34471 words, and 7 pages

Ej himmel ?nskar jag, ej natt i Gehenna, ej en t?rna huld i min famn; unnades mig allenast att undg? kvalet att fatta. Ljudl?s tomhet varde all v?rlden!

Nu v?nner! jag ?ntligen sista g?ngen med b?n er nalkas, o h?ren mig! Reden min boning, reden min stuga i Tuonis land; ner jag stige i jordens g?mma!

Gr?ven mig en grav d?r nere i pilars l? och t?cken den ?ter med svarta mullen! Sedan f?r evigt l?mnen min g?rd! I ro jag l?ngtar att vila.

Aldrig m? en kulle min gravplats m?rka; m? mullen l?ngsamt i linda gro, att ingen anar min vilostad i skuggan av dunkla pilen!

F? gestalter framst? vackrare i minnets ljus ?n denna anspr?ksl?sa diktare mot bakgrunden av sina stora verk. Det f?rfattarskap, som b?r Alexis Kivis namn, har vuxit fram ur de torftigaste, vr?ngaste och m?rkaste f?rh?llanden och likv?l utstr?lat rikare fl?den av sol, gl?dje och l?jen ?n n?gon annan finsk diktarg?rning. Lyckan att se sin konst uppskattad i vida kretsar, som i s? s?llsynt h?g grad kom en Runeberg och en Topelius till del, besk?rdes icke finska romanens och dramats originella och vidsynta grundl?ggare. Hans verk f?regrepo utvecklingen; de ha skattats h?gre av efterv?rlden ?n av samtiden. Vid tjugonde seklets ing?ng erk?nnes Alexis Stenvalls skaldeg?rning rymma icke blott n?gra lysande blad i Finlands litteraturhistoria utan ocks? denna s?llsynta, storslagna originalitet, som h?jer ett poetiskt verk fr?n den nationella vitterhetens sv?r till v?rldslitteraturens.

EN STUDIE ?VER "SEITSEM?N VELJEST?"

Handling.

"Jukola g?rd, bel?gen i s?dra Tavastland, st?r p? norra sluttningen av en backe n?ra Toukola by. Den omges n?rmast av stenig mark: men l?ngre ner taga ?krarna vid, p? vilka, innan g?rden f?rf?ll, s?den b?ljade i rika ax. Under ?krarna ligger den kl?verkantade ?ngen, genomskuren av ett m?ngbuktat dike; och rikligt gav den h?, innan den vart betesplats f?r byns boskap. F?r ?vrigt ?ger g?rden vida skogar, k?rr och ?demarker, vilka, tack vare detta st?lles f?rsta bebyggares f?rtr?ffliga anordningar f?llo p? dess del, redan d? storskiftet gick fram i forna tider. D? hade n?mligen Jukolabonden, m?nare om sina efterkommandes b?sta ?n om sitt eget, tagit eldskadad skog p? sin lott och s?lunda erh?llit sju g?nger st?rre ?gor ?n hans grannar. Men l?peldens alla sp?r hade f?r l?nge sedan f?rsvunnit fr?n hans marker och yvig skog hade vuxit upp i st?llet. -- Och detta ?r de sju br?ders hem, vilkas livs?den jag nu g?r att f?rt?lja.

"Br?dernas namn, uppr?knade fr?n den ?ldsta till den yngsta, ?ro: Juhani , Tuomas , Aapo , Simeoni , Timo , Lauri och Eero . Tuomas och Aapo voro tvillingsbr?der, s? ock Timo och Lauri. Juhani, den ?ldsta, ?r tjugufem ?r, men Eero, den yngsta, har knappast sk?dat aderton solvarv. Alla ?ro de starkt och grovt v?xta och av medell?ngd utom Eero, som ?nnu ?r mycket kort. Aapo ?r l?ngst, men ingalunda axelbredast Denna f?rm?n Och heder tillkommer Tuomas, som ?r rent av beryktad f?r sina axlars bredd. En egenhet, k?nnetecknande dem alla, ?r deras bruna skinn och styva, hampf?rgade lugg, vars str?vhet i synnerhet hos Juhani faller i ?gonen.

"Deras fader, som var en m?kta ivrig j?gare, drabbades av br?dd?d i sina b?sta ?r under kamp med en retad bj?rn. B?da tv?, s?v?l bj?rnen som mannen, fann man d?da, sida vid sida p? den blodiga marken. Sv?rt var mannen s?rad, men s? ?ven rovdjuret: gapande knivsnitt s?v?l i hals som i sida och br?stet genomborrat av b?ssans skarpa lod. S? ?ndade den reslige mannen sina dagar, sedan han f?llt mer ?n femti bj?rnar. -- Men genom dessa sina jaktf?rder f?rsummade han arbetet och verksamheten i sin g?rd, som sm?ningom, i avsaknad av husbondens ledning, f?ll i l?gervall. Ej h?ller hans s?ner f?rm?dde pl?ja och s?, ty de hade ?rvt av sin fader samma m?ktiga j?garlust."

S? b?rjar Seitsem?n veljest?. Fr?n denna inledning utg?r verkets huvudlinje, som kommer att f?lja den l?ngsamt fortskridande f?rvandlingen av de sju br?dernas nomadliv till bondeliv. Med andra ord: ur Kivis roman skall framspringa det f?ngslande kulturhistoriska moment, d? en vildmark p? allvar l?ggs under plog och grunden f?r civilisationen skapas. Sk?deplatsen f?r h?ndelserna ?r Kivis egen by och kringliggande n?jder. Tidsbest?mningarna ?ro n?got mots?gande, men av m?nga sk?l b?r handlingen t?nkas f?rsigg? i skaldens barna?r eller m?jligen n?got ?rtionde tidigare.

Jag ?verg?r till de sex ?ldre br?dernas stora pojk?ventyr. Det b?rjar med att de snatta ?gg av gumman i M?nnist? torp, rymma till skogs och h?lla kalas p? rovet. Vid hemkomsten m?tas ynglingarna p? g?rdsplanen av ?ggens rasande och skriande ?garinna ?tf?ljd av den risbev?pnade Jukolav?rdinnan. Helt om och till skogs igen! -- denna g?ng s? l?ngt att ingen finner sp?ren. Djupt i ?demarken bygga ynglingarna en koja av granris, bos?tta sig d?r och ?gna sig ?t n?jsamma friluftslekar. De leva p? stulna rovor och ett och annat vildbr?d. Den sj?lvtillr?ckliga Juhani f?r med ?lderns r?tt kommando ?ver de andra, och det ?r inte utan att denna sorgl?sa ynglingskara erinrar om det originella nomadsamh?lle: i vildmarken, som f?rfattaren l?ngre fram i romanen l?ter br?derna grundl?gga.

I hemskogarna letar Jukolamor f?rg?ves efter sina f?rlupna barn och hela byn smittas av hennes oro. Man st?ller till skallg?ng. Vid skogshavets fj?rran synrand uppt?cks ?ntligen en r?kstrimma. Med tysta och snabba taktiska r?relser omringa skallfogden och hans f?ljeslagare det sorgl?sa l?gret. "F?ljde nu aga av moderns hand, drabbande hela pojkskocken, man efter man; och h?gljutt var skr?net i Kuokkala skog".

Men ?ren g?. Modern d?r och br?derna taga itu med att lyfta hemmanet ur dess f?rfall. Hos dem alla lever en djup k?rlek till f?dernetorvan. 'Kultainen koti', 'kultainen Jukola' lyda de fr?n folkpoesin ?verflyttade uttryck, med vilka denna k?nsla tolkas. Att mots?ttningen mellan nomadinstinkten och k?rleken till hemg?rden ger upphov ?t en konflikt och slutligen driver de sju br?derna till de h?pnadsv?ckande vildmarks?ventyr, som fylla romanens popul?raste kapitel, beror dock icke p? n?gon inre strid hos dessa omedvetna naturbarn: endast hos Lauri kan man sk?nja ansatser till en s?dan. Deras ?den gestaltas som otaliga andras genom det omgivande samh?llets pressning p? individerna. De originellaste, sp?nstigaste och kraftigaste resa sig mot samh?llstrycket i bynovellens v?rld lika v?l som annorst?des. Trots oavl?tliga bem?danden ha br?derna inte l?rt sig l?sa, varf?r socknens myndiga prost hotar dem med det nesliga stockstraffet Fr?n staden anskaffas d? nya, r?dp?rmade a-b-c-b?cker och man t?gar till kyrkbyn f?r att g? i skola hos klockarfar. P? v?gen f?retages ett l?nge planlagt, samf?lt frieri till Vendla i M?nnist?. Fem av de sju tr?da in i stugan, d?r flickan bor med sin ?ldriga moder, och den talf?ra Aapo h?ller ett f?rtr?ffligt andragande, men ingen af Jukola-br?derna behagar henne. Sedan Juhani slungat en sten, stor som en knytn?ve, mot den sk?nas st?ngda d?rr, vandra br?derna dystra vidare, tills de vid n?sta v?gsk?l g? upp i ett nytt f?rehavande: ett framg?ngsrikt slagsm?l med grannbyns pojkar. Slutligen n?s klockarbost?llet, som nu blir en sk?deplats f?r Jukola-gossarnas bittra lidanden. Lilla Eero, br?draskarans od?ga och kvickhuvud, g?r visserligen snabba framsteg, men f?r Aapo, Simeoni, Tuomas och Lauri g?r det l?ngsamt, medan Juhani och Timo ?nnu p? andra dagen uppeh?lla sig vid den mystiska bokstaven A. Klockarn st?ller dem i knuten, han understryker sina l?rdomar medels v?ldsamma luggningar och ?verl?mnar slutligen de ol?raktiga Jukolas?nerna ?t hungerns kval i den tillbommade stugan. Men Juhani sl?r f?nstret i bitar och hela skaran st?rtar till skogs. 'Hem till Jukola'! lyder f?ltropet! P? v?gen m?ta br?derna en ?k?nd landstrykarfamilj och begagna tillf?llet att skicka en h?gst of?rsk?md h?lsning till prosten. I dagningen ?verrumplas de av de nyss besegrade grannbypojkarna och ?terv?nda hem, h?ljda av s?r och bulnader. S? f?ljer en bastuorgie. P? den sover man ut och vaknar f?rst l?ngt in p? f?ljande dag. Under natten brinner bastun, till f?ljd av att Timo eldat f?r h?ftigt.

De sju br?derna befinna sig s?ledes i full strid med klockare och pr?st och en vacker dag stiger n?mndeman M?kel? in i stugan och st?mmer dem till kyrkan, d?r de skola sona sina f?rseelser med att sitta i stocken. Nu besluta br?derna att bryta sig ut ur samh?llet och fly till obygden; Sitt f?rfallna hemman, som inte ens har n?gon bastu mer, arrendera de p? tio ?r ?t en garvare. Och p? v?ren draga de h?dan med gev?r p? axlarna och kontar p? ryggarna. Deras en?gda h?st, Valko, sl?par en k?rra, lastad med f?ngst- och jaktgrejor samt husger?d, och h?gst p? lasset, i en liten p?se, sparkar och jamar den gamla huskatten. I spetsen g?r Juhani med de b?da hundarna, Killi och Kiiski, sist Eero, b?rande i famnen Jukolas prydliga tupp.

Br?derna sl? sig ner vid foten av det v?ldiga Impivaara . S? b?rjar j?garlivet med st?ndigt v?xlande upplevelser, avbrutet av l?nga vilostunder, ?gnade ?n ?t vilda lekar, ?n ?t ett sagober?ttande, som utg?r de fantasibeg?vade skogsg?ngarnas k?raste syssels?ttning.

Med sina m?nga sagor och s?gner har Kivi syftat l?ngre ?n blott till l?sarens f?rstr?else f?r stunden. Alla nutida f?rfattare som f?rdjupat sig i Seitsem?n veljest? ha framh?llit, att Kivi tecknat en i h?g grad verklighetstrogen genomsnittsbild av hemtraktens befolkning. Men denna bild visar tilllika f?rut osk?dade vidder b?de mot det f?rg?ngna och mot framtiden. Begrundar man sp?rsm?let, huru Kivi n?tt fram till en s? omfattande f?rst?else av den sydtavastl?ndska allmogens sj?lsliv i dess utveckling fr?n vildens till den civiliserade bondens niv?, skall man finna, att folksagan varit hans f?ljeslagare. Hans egna sagor och s?gner i 'Seitsem?n veljest?': om den grymma slottsherren, om trollet i Impivaara och den bleka t?rnan, om martyren i b?rgsh?lan, om dj?vulens flykt med Simeoni till m?nens l?dertorn -- bevisa detta. De fyllas av allmogens fantasiliv, av folkligt religi?sa ?sk?dningar, sammansatta av kristna och hedniska element i en ofta of?rmedlad blandning. Deras grund ?r naiviteten, som den moderna kulturen h?ller p? att d?da hos allmogen. D? br?dernas vildmarksliv b?rjar med att Aapo ber?ttar Impivaara-b?rgets saga, skapas redan vid b?rjan av romanens nya skede en st?mningsverkan, som str?cker sig l?ngt fram?t genom skildringen och utan vilken ?demarksmystiken hos den plats, d?r st?rre delen av handlingen utvecklar sig, icke f?rm?dde f?ngsla oss i samma grad som nu.

Efter h?stens framg?ngsrika bj?rnjakter reder man sig att fira jul i den pr?ktiga stugan, som timrats upp vid foten av b?rget. Den tj?nstg?r ?ven som bastu och dess stora stenugn eldas f?r julbadningen. Efter badet breds halmen kvarterstjock p? golvet och ?nnu tjockare p? laven, d?r br?derna vanligen tillbringa kv?llen och natten. S? f?rt?rs af ton v?rden: sju h?lkakor, ?ngande bj?rnk?tt i tv?nne sk?lar av ek och en st?va skummande, svartr?tt jul?l. Och nu b?rjar det egentliga festandet, skildrat med Kivis of?rlikneliga humor. Den hetsiga, vilda, alltid ?verdrivna ?ldsta brodern anger tonen. Man glammar och brottas och Juhani, som trott sig vara den starkaste besegras b?de av Timo och Tuomas. Men inte ens denna stora motg?ng kv?ver hans uppt?gshum?r. Slutligen dansar han 'ryska dansen' till tonerna av en galen trall, utf?rd av Eero -- en f?rtr?fflig m?lning av ob?ndigheten och hetsigheten i folklynnet, som mot slutet av romanen karakteriseras av en annan ypperlig dansskildring, d?r tr?gheten och tungroddheten ge tavlan dess huvudton. Man har med allt sk?l j?mf?rt denna senare scen hos Kivi med dess motsvarighet i 'Elgskyttarna', men ?ven en parallell med de m?nga lantliga dansbilderna hos Bj?rnson vore v?l p? sin plats. Den som intresserar sig f?r etnografiska j?mf?relser skall s?rskilt stanna vid Hallingdansen, utf?rd av Nils skr?ddare .

N?r br?derna ?ntligen kl?tt av sig f?r att g? till vila, befaller Juhani Eero att h?lla en kanna ?l p? den heta ugnen, "s? f?r man veta hur kornbrygds?ngan smakar". Eero, som aldrig s?ger nej till n?got pojkstreck, utf?r uppdraget, men de andra protestera. Tvisten ?verg?r till slagsm?l. D?runder faller fr?n laven en brinnande p?rta p? det halmt?ckta golvet och i n?sta sekund sl?r l?gan mot taket, medan stugan fylls av r?k.

S? beg?vo de sig p? f?rd, nakna, kl?dda endast i bl?rgarnsskjortor och b?rande var och en sin kont p? ryggen och sin b?ssa p? axeln eller i handen. S? tr?dde de den vintriga, nattliga v?gen, flyende undan k?lden, som kom rusande ?ver dem fr?n Nordlandets myrar. Men han visade ?nd? inte sitt f?rf?rligaste ansikte. Skarpvintern utvecklade sig icke denna g?ng i all sin str?nghet Visserligen blottades himmelns panna ibland, men de seglande skyarna t?ckte den igen, och m?ttligt bl?ste nordan. Och br?derna voro bekanta med k?lden. I m?ngen brakande vinterk?ld hade deras skinn barkats, och fordom, som ostyriga pojkar, hade de ofta i timtal barfota g?tt och rotat i drivorna. Men hemsk, f?rf?rande hemsk var likv?l denna f?rd fr?n Impivaara till Jukola. Fram?t ilade de med fasa i hj?rtat. I spetsen, p? Valkos rygg, redo Eero och Simeoni, de andra f?ljde dem, springande, i h?larna, trampande ?demarkens sn?, som yrde omkring dem. Men p? Impivaara-sveden, n?ra ugnen, vars stenar ?nnu gl?dde, sutto katten och tuppen, melankoliskt gloende p? det kolnande b?let.

I riktning mot byn ilade br?derna, de l?mnade redan Sompiok?rret bakom sig och nalkades Teerim?ki , d?r vargarnas hemska tjut alltj?mt h?rdes. Men i granmoren mellan k?rret och Seunala Mattis sved skedde ryttarskifte: Eero och Simeoni stego av och tv? av de andra br?derna hastade att ers?tta dem. Of?rdr?jligt fortsatte de sin f?rd, st?rtade utmed den stigande mon, korsade Viertola v?gen och fortsatte genom den vida, susande furuskogen. Och till sist n?rmade de sig den klippiga Teerim?kibacken och med ens tystnade vargarnas m?ngst?mmiga och vilda l?t. Snart stodo de p? b?rgets kr?n och l?to sin h?st pusta; ryttarna stego ner fr?n ryggen och tv? andra stego genast upp i deras st?lle. ?nnu stodo de kvar p? den sn?iga klippan; nordan bl?ste, himlavalvet klarnade ?ter f?r en stund och Karlavagnens tistelst?ng visade, att midnatten var f?rbi.

Men n?r br?derna vilat, ilade de ?ter fram?t, f?ljande den sl?ta bergv?gen, och d? den var slut, stego de ner i m?rk granskog, och dyster stod naturen omkring dem. Blek blickade m?nen ner, uvarna skreko, och h?r och d?r i vildmarksdjupet stod en m?rkv?rdig skepnad, liknande en skogens bj?rn, en fruktansv?rt stor: det var de mossiga, upp?tstj?lpta r?tterna av fallna granar. Or?rliga som stelnade v?lnader stirrade dessa bj?rnbilder p? det besynnerliga f?ljet, som ilande sprang dem f?rbi. S? blickade de utan att r?ra sig, men mellan dem, omkring dem, uppstod snart en skr?mmande r?relse i den ?dsliga granskogen. Nu kretsade de hungriga vargarna i sp?ret p? br?derna, n?rmande sig dem mer och mer. ?n framf?r, ?n bakom, ?n susande ?ver v?gen eller mellan granarna p? v?gens b?gge sidor, skymtade deras hastiga lopp. Ilskna, blodt?rstiga f?ljde de efter de nattliga flyktingarna fr?n Impivaara; det brakade och sm?llde omkring dem, n?r granarnas torra grenar br?cktes. Darrande och frustande l?pte den skygga Valko; och mannen, som red fr?mst, kunde knappast hindra honom fr?n att skena. Men allt n?rg?ngnare blev vilddjurens dj?rvhet. Blodt?rstigt fl?mtande sv?vade de ofta n?ra f?rbi m?nnen; och f?r att skr?mma dem avfyrade br?derna ibland sina b?ssor, ?n ?t h?ger, ?n ?t v?nster. Men h?rigenom jagades de likv?l icke l?ngt bort.

Kiljava-heden, ?ppen och fareldh?rjad, m?tte nu: h?r och d?r stod den torkade stammen av en tall, ett hem f?r h?k och uv. H?r blev vargarnas ilska skr?mmande och m?nnen l?pte ytterlig fara. D? redo Tuomas och Timo, men de andra, som springande f?ljde till fots, stannade pl?tsligt och avlossade n?stan p? en g?ng en skarp salva mot sina f?rf?ljare, vilka, skyggande f?r dennas drogo sig ett stycke ifr?n dem. ?ter st?rtade m?nnen i v?g; men l?nge dr?jde det ej, innan fraset av den f?rf?ljande vargflocken igen h?rdes omkring dem och faran var st?rre ?n n?gonsin. D? stannade Tuomas h?sten och sade med h?g st?mma: 'Den, vars b?ssa ?r tom, m? genast ladda den! Han m? skynda som blixt och by!' S? ropade han och steg av, bedjande Timo h?lla stadigt i Valko. Br?derna stodo nu stilla och laddade, och de k?nde ingen k?ld, icke i f?tterna, icke i n?gon kroppsdel. Ocks? rovdjuren stodo stilla, femti steg fr?n m?nnen, oavbrutet betraktande dem med sina glupska ?gon och sv?ngande svansarna i ?tr?. -- Och molnfritt lyste himlavalvet, d?r den klara m?nen blickade ner p? mon.

D? sk?to b?da i samma ?gonblick, och i rykande spr?ng flydde vargarna. Likv?l dr?jde en av dem p? platsen och f?rs?kte linkande n? de andra, utan att lyckas. Fram?t skyndade m?nnen igen av alla krafter: sex br?der till fots, Timo ensam till h?st i spetsen. S?lunda f?rfl?t en stund. Men snart avbr?ts vargarnas flykt, de v?nde om och l?pte ?ter hetsigt i riktning mot det nattliga t?get. Den yrande sn?n frasade och den flacka Kiljava-malmen ekade, n?r de st?rtade fram i flock. I vild fart n?dde de kamraten, som vred sig i sitt blod, st?rtade f?rbi honom, men sv?ngde snart runt, emedan den frestande blodlukten hastigt slog upp i deras n?sborrar. De snurrade omkring: svansarna sv?ngde, sn?n virvlade, mordlustens ?ga gnistrade i natten. Hemska att ?se, st?rtade de i samlad flock ?ver sin s?rade broder och ett fruktansv?rt yl och tumult uppstod p? mon; man kunde ha trott, att himlavalvets pelare br?cktes. Marken skalv och sn?n f?rvandlades till en vild r?ra, n?r de forna v?nnerna sleto i stycken ?demarkens son, vars blod Tuomas' och Lauris s?kra lod hade bragt att rinna. Men tystnad r?dde ?ter p? den nattliga mon. Man f?rnam endast sakta st?nkningar, och benen knastrade, n?r rovdjuren med blodiga nosar och glimmande ?gon glupskt f?rt?rde sitt offer.

Men l?ngt fr?n sina fruktansv?rda fiender f?rdades br?derna och h?rligt hade vargarnas mordlarm p? Kiljava klingat i deras ?ron; f?r dem var det r?ddningens ljuvliga och goda budskap. De n?rmade sig den vida Kuttila-?ngen, kring vilken deras v?g l?pte i b?ge genom en backig n?jd. Men f?r att vinna tid besl?to de nu att gina ?ver denna ?ng. De stormade mot g?rdsg?rden i flock, den br?cktes, och Valko, ?ter b?rande tv? av br?derna, steg ?ver och l?pte, driven av m?nnens piske, p? ?ngens sl?ta yta. Men of?rt?vat ilade i hans sp?r de br?der, som ?ter voro i tur att trampa sn?n. ?ver ?ngen gick vinterv?gen till kyrkbyn, och resande, som ?kte efter tre h?star i tre sl?dar, f?rdades just p? denna v?g. Men sv?rt f?rskr?cktes b?de h?star och karlar, n?r de s?go br?derna n?rma sig fr?n norr. De varsnade i m?nskenet sju m?n i bara skjortan, med b?ssa p? axeln, ila fram?t med en h?st. Och de trodde, att en hop vreda troll fr?n Impivaaras h?lor rusade ?ver dem. V?ldsam var r?relsen p? ?ngen. Skengalna l?pte de resandes h?star, l?pte hit, l?pte dit, en av karlarna skrek, en annan v?lsignade sig, en tredje upph?vde besv?rjelser med ljudande st?mma. Men br?derna kastade knappast en blick p? denna uppst?ndelse, de sprungo bara i vild fart ?ver Kuttila ?ng mot Jukola, klyvande sn?n som en r?k. ?ngens andra g?rdsg?rd reste sig emot dem, de stormade fram i flock, den brast med brak, och snart f?rdades de ?ter p? den backiga v?gen.

"Men nog var denna natt f?rf?rlig och hemsk f?r dem. De l?pte snabbt, l?pte med kisande ?gon och pustande lungor och tvivlet stirrade ur blickar, styva som st?rar, som j?mt riktades mot det forna hemmet p? Jukola. S? sprungo de fram?t utan att yttra ett ord och snabbt flydde den sn?iga jorden under deras f?tter. Men slutligen, p? norr?kerns brink, s?go de Jukola g?rd p? dess backsluttning, svept i det bleka m?nljuset, och n?stan samtidigt lj?d p? deras l?ppar: 'Jukola, Jukola!' Nu l?pte de utf?r backen, r?nde ?ver dikes?ngen som vingade troll och ?ntrade ?nnu en backe och stodo p? tr?skeln till g?rdens bommade d?rr. Tid att bulta p? och v?nta att bli insl?ppta hade de ej, utan de stormade fram?t av alla krafter, s? att den bastanta farstud?rren brakande och bullrande fl?g upp. Med gny och d?n rusade de ur farstun i stugan och vidare som en virvelvind till m?rjan p? ?riln, d?rifr?n den dyra v?rmen fl?ktade emot dem. Men h?geligen f?rskr?cktes garvarens s?mndruckna familj, som trodde sig ?verfallen av r?vare."

F?ljande v?r eka yxhuggen borta i moarna kring Impivaara. Snart flytta br?derna in i sin nya st?tliga stuga.

Nu f?ljer en rad av episoder, vilkas inre sammanhang vid en flyktig l?sning kan f?refalla l?st, men som fullkomligt samst?mma med nomadlivets v?sen, d?r nycken spelar en annan roll ?n i ordnade levnadsf?rh?llanden. Det var en nyck, som f?rde br?derna ut i deras j?tte?ventyr, kampen mot de fyrti tjurarna, och p? detta ?ventyr grundas sedan till en del romanens vidare f?rlopp. Men denna nyck var icke meningsl?s. Det l?nar m?dan att iakttaga huru det st?rsta av br?dernas m?nga str?vt?g besl?ts. Man f?r d?rigenom en god inblick i Kivis psykologiska motivering.

I br?dernas grannskap bodde en gubbe, kallad Taula-Matti med syftning p? mannens passion f?r att samla fn?sksvamp. Denna ?ldring hade i tiden tj?nat hos en pr?st uppe i ?sterbotten vid lappska gr?nsen och varit med om vidunderliga jakter, som v?ckte br?dernas m?ttl?sa h?nryckning, var g?ng de p? nytt beskrevos f?r den girigt lyssnande kretsen. Det var tranjakter p? myrarna, bj?rn- och j?rvjakter i skogarna, allt sp?ckat med historier om lapparnas trollkonster. Juhani, alltid f?rdig att oms?tta en ingivelse i handling, f?r ingen ro f?r sina dr?mmar om Lappland. Dit upp kan han visserligen inte komma. Men i st?llet utt?nker han en f?rd till en avl?gsen vildmark p? gr?nsen mellan Jukolas och herrg?rdens ?gor. Man skall f?rst skjuta en bj?rn, som h?rjar d?rborta, och s? jaga de 'otaliga' ?nderna i tr?sken. Juhani beundrar f?r tillf?llet Taula-Matti s? h?gt, att han besluter h?rma dennes jaktvanor till alla delar. Varje g?ng den h?geligen skrytsamma Matti kommer till slutet av en episod drar han till med ett m?rgfullt: '? s? s?p vi!'. Det vill Juhani ocks? kunna s?ga, d? han p? gamla dar f?rt?ljer sina bragder f?r and?ktigt lyssnande ynglingar. Lauri, som ?nnu inte vet, hur br?nnvin smakar, skickas med faderns gamla jaktflaska av tenn till herrg?rden, d?r den 'p?rlande' varan finnas till salu.

Br?derna f?lla bj?rnen efter en strid p? liv och d?d. De taga ocks? n?gra jaktsupar, men till de and?vers?llade tr?sken komma de aldrig. Ty i den ok?nda trakten m?ter en ov?ntad, fruktansv?rd fara. Det brakar pl?tsligt i skogen och hundarna st?rta fram, jagade af tio fnysande herrg?rdstjurar! Knappt ha br?derna med uppbjudande av sina yttersta krafter str?ckt sju av dessa till marken och jagat de; tre ?vriga p? flykten, d? ett nytt brak f?rkunnar ankomsten av den ?terst?ende tjurhjorden, best?ende av trettitre vilda bestar. Likbleka flykta m?nnen. De svinga sig ?ver en g?rdsg?rd, som kort d?rp? ramlar f?r tjurarnas anlopp, rusa genom en grund damm, kliva ?ver en ny och starkare h?gnad, som likv?l blott ett par sekunder h?ller st?nd mot f?rf?ljarna, n? en stenbunden sl?tt, d?r de kasta kontarna, och r?dda sig slutligen, sk?lvande av d?ds?ngest, p? 'Dj?vulsstenen' ett v?ldigt j?ttekast ute p? sl?tten.

De scener, som nu f?lja, utg?ra m?h?nda det m?ktigaste partiet av denna fantastiska vildmarksber?ttelse. Bel?grade av tjurarna i tre dygn, upph?va br?derna g?ng p? g?ng fruktansv?rda n?drop. En g?ng n?r detta tjut verkligen fram till herrg?rden. Men fogden, som h?r det n?r han g?r ?ver ribacken, tar saken p? sitt s?tt och s?ger skr?md till sig sj?lf: "r?trollet ropar d?r borta".

Uppe p? Dj?vulsstenen blir situationen dyster. De bel?grade ?ro utan mat. Endast ammunitionen och br?nnvinsflaskan ha b?rgats. Under inflytande av den rasande hungern dricker Lauri sig full och st?ller till slagsm?l. Och ett ?gonblick ?r hela skaran n?ra att ramla ner fr?n sin tillflyktsort.

P? tredje dygnets afton skjuter man tjurarna. Medan de andra fl? de d?da kropparna, beger sig Eero med olycksbudet till herrg?rden. S? f?ljer kapitlets uppr?rda slutscen mellan den rasande patronen, hans besk?ftiga fogde och stridslystna dr?ngar och de efter hudavdragningen bloddrypande Jukolabr?derna, som vid godsherrns o?verlagda hot om stryk drivas till t?lamodets yttersta gr?ns. Deras f?rs?kran, att godsherrn skall f? f?lja sina tjurar till en annan v?rld, i fall han skrider till angrepp, g?r emellertid slag i saken och man skils f?r att senare g?ra upp mellanh?vandet i godo. Kivi f?r h?r fram den djupa klyftan mellan herreman och bonde p? ett s?tt, som starkt kontrasterar mot den Runebergska folklivsskildringens idylliska uppfattning av samma f?rh?llanden.

Efter denna h?ndelse f?r man ?ter bevittna en aktningsv?rd utveckling av br?dernas fysiska och moraliska krafter. Tjurarnas f?rt?rnade ?gare g?r in p? f?rlikning mot att man tre ?r ? rad k?r till hans g?rd sk?rden fr?n en ny, stor sved. Det ligger n?gonting upplyftande m?ktigt i skildringen av br?dernas odlingsarbete i vildmarken. Detta kapitel hos Kivi ?r en f?rel?pare till de i finska litteraturen s? talrika tolkningarna av nybyggarlivets arbetsm?dor. Det utg?r tillika utg?ngspunkten f?r en ny utvecklingslinje i romanens handling. Tack vare denna odlarg?rning, som misslyckas tre ?r ? rad och f?rs i hamn f?rst med Sompiok?rrets utdikning, b?rjar n?mligen en ny tankeriktning vinna insteg hos br?derna. Jordbrukarinstinkten, sammanv?xt med k?rleken till den ?vergivna f?derneg?rden, k?mpar, f?rst n?stan om?rkligt, sedan allt uppenbarare, med nomadinstinkten och s?som i b?rjan av denna studie framh?lls blir det Kivis huvuduppgift att visa, hur den f?rra slutligen segrar. Men ingen skald ?r friare fr?n olaten att g?ra aff?r av sitt verks inneb?rd ?n f?rfattaren av 'Seitsem?n veljest?'. Hans motivering ?r fint konstn?rlig och p? samma g?ng ?ppnar den ett djupt samh?llshistoriskt perspektiv. Br?dernas nya sinnesriktning st?lls i samband med det ekonomiska livets utveckling, med landets f?rvandling runt omkring dem. Skogen viker ?verallt f?r yxan, f?r svedje- och kyttlandselden, f?r spaden, gr?ftan och plogen. Vildbr?det f?rsvinner efterhand. De sju br?derna ana, att deras fria vildmarksv?rld ?r d?md till underg?ng. De ?ro den f?rsta Jukola-generation, som st?r inf?r valet att anpassa sig efter denna f?r?ndring eller f?rlora sin sl?kts st?llning som med?gare i hembygdens jord. Kivis ber?ttelse har s?lunda en vidstr?ckt, allm?ngiltig inneb?rd. Den ?r en skaldisk ?terspegling av hela finska stammens ?verg?ng fr?n nomadtillst?ndet till jordbrukarlivet och civilisationen.

Den f?rra h?lften av 'Seitsem?n veljest?' ?nda fram till kampen med tjurarna ?gnades ungdoms?rens bullrande ?ventyr. Juhani, vilden framom alla andra, spelade fr?msta rollen. Men romanens senare h?lft ?r ?gnad br?dernas manna?lder, d? de sociala instinkterna och h?ngivenheten f?r stora arbetsuppgifter tar ut sin r?tt. Just vid den tidpunkt, d? de ?ldre br?derna l?mna ungdoms?ren bakom sig, bryts romanens utvecklingslinje, skalden tr?nger djupare in i de psykologiska problemen, och i rik m?ngfald fyller alla sju: Jukolabr?dernas karakt?rsutveckling skildringens alltmer vidgade ram.

J?msides med jordbrukarinstinktens, jordbruksintressets utveckling kan man sk?nja en fortskridande h?jning av br?dernas hela sj?lsliv och av deras uppfattning om sina plikter i samh?llet. Men ehuru denna fas av romanen mot slutet blir den mest framtr?dande, f?r l?saren ?nnu bevittna ?tskilliga nya uppblossanden av br?dernas b?rs?rkslynnen.

Ett s?dant skall h?r ?terges.

Med den stort tilltagna s?desodlingen f?ljde br?nnvinsbr?nning och denna hantering drog med sig ett supigt leverne, som i l?ngden skulle straffa sig sj?lvt. Man hade bl.a. planlagt ett dundrande kalas vid Mikaeli d? Simeonis och Eeros bedr?vliga Tavastehusresa v?llade en tv?r f?r?ndring i br?dernas f?rh?llande till alkoholen. Br?nnvinspannan slogs i bitar. Det nya liv, som nu skulle b?rja, invigdes med en vandring till kyrkan. Men n?r man passerade Tammisto g?rd -- Vars husbonde var br?dernas trofasta v?n -- f?rsiggick d?r en auktion. Man stannade och sk?dade. Och nu befanns dagen f?r kyrkbes?ket galet vald. Man hade tappat bort tidr?kningen i obygden och blev under allm?nhetens flin upplyst om att det var m?ndag. Toukolakarlarna, de gamla fienderna, l?to undfalla sig n?gra stickord och s? f?ljde ett tumult, ?vertr?ffande allt, vad Kivis hj?ltar tidigare ?stadkommit i slagsm?lsv?g.

"F?rr?ttningsmannen f?rs?kte nog i b?rjan hindra denna vreda flod att stiga, men sedan han m?rkt, att han ingenting m?ktade, drog han sig i tid ?t sidan och iakttog f?rv?nad br?dernas om?tliga styrka. Och en kraft, s? v?ldsam, utvecklad med s? stormande fart, hade br?derna ?nnu aldrig f?rr lagt i dagen. Den l?nge och hemligt gl?dande h?mndk?nslan fick ?ntligen vind och en sprakande, f?rf?rlig storm v?xte upp d?rur; och oj?mf?rligt var larmet och gnyet Bleka och darrande flydde kvinnorna fr?n valplatsen, b?rande de sm?, uppskr?mda barnen i famnen eller ledande dem vid handen. G?rdens kreatur, b?de den st?tliga tjuren och de s?vliga korna, sprungo nu skengalna hit och dit, och vida omkring lj?d ropet, skr?net och skriket, d? Jukola-br?derna slogo och Toukolakarlarna slogo tillbaka, Toukolakarlarna och deras m?nga v?nner. Juhani, bitande hop t?nderna och alldeles askf?rgad i ansiktet, h?gg in med kraft i fiendeflocken, h?gg till h?ger, h?gg till v?nster med hakan f?rvriden av raseri. Men som en klippa, s? tr?ngde den axelbreda Tuomas sig fram, och d?r hans tunga n?ve f?ll, d?r stupade alltid en man, d?r stupade ocks? tv? f?r ett enda slag. Man s?g d?r h?nda, att d? han slog en, denna f?ll med fart s? v?ldsam, att han st?tte omkull ocks? en annan, som stod bredvid. Timo slog till som en timmerf?llare i skogen ljungar med sin yxa, och vida omkring lyste hans bruna, grova, av vrede blossande kinder.

"S? togs man p? Tammisto g?rd och allt v?ldsammare blev kampen. D?r l?g redan en man, ocks? h?r l?g en, gjutande sitt blod p? den sandiga marken. Och svartr?tt fuktade br?dernas blod jorden; ty Toukolaborna h?ggo redan med knivarna; men s?dana h?ngde ej vid br?dernas b?lten, nu, d? de voro p? f?rd till det heliga templet. Men n?r de s?go sitt heta blod rinna, grepo de spiror och spraggar fr?n marken till vapen eller br?to st?rar fr?n de n?rmaste g?rdsg?rdarna och st?rtade sig vilt ?ver sina fiender; men snart m?tte de liknande vapen hos dem och st?rarna b?rjade nu sl? ned med brak kring m?nnens huvun. Och det s?g fortfarande alldeles ovisst ut, vem som h?r skulle segra, vem besegras. S? b?lt ?n br?derna k?mpade, stredo de likv?l mot en m?ngdubbel fiende, s?m skarpt, f?rbittrat slog tillbaka.

"Men d? nalkades en man, som genast skulle bringa v?gsk?len att sjunka p? Jukolabornas sida. P? ?kern n?rmade sig, springande, rusande och h?gt b?lande den grotta Tammisto-Ky?sti. Med en grov st?r i n?ven ilade han fram?t lik en fasans gr?vita v?lnad, med h?ret p? ?nda som kammen p? ett troll; och som en blixt slog han ner i ryggen p? Toukolaborna, bringande oreda i deras skara; men br?dernas iver v?xte. B?lande och rullande med ?gonen slog han fruktansv?rt, slog som en galen man, en vettvilling; fr?n andra sidan h?ggo br?derna, h?ggo med f?rdubblad kraft, och slutligen, g?vo sig fienderna av i vild flykt, de, som st?rarna ?nnu inte hade str?ckt till jorden."

P? detta upptr?de f?ljer en period av ruelse, skildrad med stor skarpblick f?r det primitiva sj?lslivet. Efter varje ny f?rl?pning reagerar br?dernas r?ttsk?nsla allt starkare. Och efter Tammistoh?ndelsen dyker d?r ?ter fram en m?rklig v?rdnad f?r lagen, icke blott i form av fruktan f?r straff, utan ?ven som ett dunkelt men utvecklingsbart medvetande om samh?llsplikterna. Socknens pr?ktiga l?nsman kommer de ?ngerk?pta slagsk?mparna till hj?lp. Han har sm?ningom l?rt sig uppskatta deras vackra egenskaper, han talar gott f?r dem hos prosten och sj?lv f?rl?ter han dem till och med upptr?det p? Tammisto g?rd, som lyckligtvis inte hade kr?vt n?got m?nniskoliv. Den ytterliga misstron mot allt, som utg?r fr?n herrarna, inger br?derna i b?rjan tvivel om denna v?lviljas ?rlighet. De ha n?mligen v?ntat sig fruktansv?rda repressalier efter sin senaste dat och h?llit sig beredda att fly till andra trakter; kanske ur landet. Men d? de slutligen ?vertygas om att f?rsoning kan vinnas b?de med l?nsman, pr?st och klockare, med andra ord: med samh?llet -- d? bryter den l?nge f?rberedda karakt?rsf?r?ndringen segrande igenom. Motiveringen ?r ?ven i denna punkt gjord med fin konstn?rlighet. En m?jlighet att bli dugande samh?llsmedlemmar har hela tiden skymtat fram ur br?dernas karakt?rer. Det ?r ett genomg?ende drag i romanen, att all or?tt, som sker inom br?drasamh?llet, framkallar protester och bestraffas. Bland de m?nga, halvt humoristiska, detaljerna av denna art m?rker man fr?mst upptr?det p? Dj?vulsstenen, d? den druckna och oregerliga Lauri d?ms till d?den och Tuomas endast med v?ld kan hindras att kasta ner honom till tjurarna.

En dag f?r prosten rart fr?mmande. V?ra sju hj?ltar ha l?rt sig l?sa och komma f?r att bli f?rh?rda. Och efter nattvardsg?ngen ?terv?nda de till Impivaara med var sin l?derp?rmade bibel, sk?nkt av prosten. S? lyckligt slutar detta uppror mot stat och kyrka av n?gra frihets?lskande byjunkare. Man ser, att det patriarkaliska draget hos gamla tiders herremannaklass ingalunda saknas i Kivis teckning.

De sista kapitlen skildra br?dernas ?den efter de stora konflikternas l?sning.

Det gamla Jukola delas mellan Juhani och Aapo. Tuomas och Lauri sitta p? var sitt st?tliga hemman vid Impivaara. Timo och Eero bli ?gare af fria, b?rdiga torp. S? sk?rdas frukterna av stamfaderns framsynta handling, d? han lade under Jukola en vildmarkslott, sju g?nger st?rre ?n andra g?rdars. V?lst?ndet v?xer i br?dernas hem och i deras efterkommande skymta vi ett livsdugligt, f?r nya tiders kultur mottagligt sl?kte. Klarast varsnas detta perspektiv fram?t i det stycke, som i romanens slut ?gnas Eero. "Fosterlandet var ej l?ngre f?r honom en obest?md del av en obest?mt uppfattad v?rld, utan att han visste; var det fanns och hurudant det var. Men nu visste han, var detta land stod att finna, denna dyra vr? av v?rlden, d?r finska folket bor, bygger och strider, och i vars sk?te v?ra f?ders ben vila. Han k?nde dess gr?nser, dess hav, dess hemlighetsfullt leende sj?ar och dessa likt risiga g?rdesg?rdar l?pande, furuvuxna ?sar. Helhetsbilden av v?rt land, dess anletsdrag, v?nliga somt en moders, hade f?r alltid pr?glat sig i djupet av hans hj?rta." Genom Eeros f?rsorg bygdes i socknen ett slags folkskola, "en av de f?rsta i Finland". "Och vid sina ekonomiska v?rv och planer h?ll han st?ndigt i sikte sin ?ldsta son, som han beslutit skola till l?skarl".

Jag har hittills g?tt f?rbi en m?ngd episoder p? sidan av huvudhandlingen, som kunnat skymma romanens stora linjer. Deras plats ?r icke i ett referat. Men genom dem inf?ras i ber?ttelsen ?tskilliga humoristiskt tecknade bipersoner, som f?rl?na bylivet dess rika fyllighet.

Meningsl?st vore ocks? att s?ka beskriva de scener, d?r Kivis humor vinner sina stora segrar. De ?ro ofta minst viktiga f?r handlingen, men man minns dem l?ngst. De humoristiska upptr?dena ?ro m?nga; f? scener tar Kivi s? allvarligt, att icke n?gon humoristisk glimt sprunge fram ur dem. I erinringen kvarst?r humorn som en gyllengul dager, som icke tillh?r n?gon s?rskild del av verket, utan str?r sitt glada skimmer ?ver hela dess vida yta. Bland de roligaste upptr?dena f? kanske n?mnas Juhanis anstr?ngningar att intr?nga i l?skonstens mysterier; samtalet mellan br?derna och den d?va gubben, vilket icke alltf?r mycket f?rlorar p? uppslagets fr?ndskap med utslitna farssituationer; klockarns f?rsoningstal; Timos och hans hustrus husliga tvister.

I sina m?nga, skenbart blott humoristiska skildringar av allmogens superi inl?gger Kivi en fond av m?rkt allvar. Han f?rstod dryckenskapens h?rjande roll i de fattiga hemmen s? v?l, d?rf?r att dess tragik skuggade hans eget. Hans ber?ttelse ?r tendensfri i den meningen, att den konstn?rliga verklighetsskildringen, som s?dan, uppenbarligen ?r hans enda m?l. Men just d?rigenom blir dess vederh?ftighet ?ven ur social synpunkt s? mycket st?rre. Vid en ?terblick minns man ?tskilliga av hans ?verl?gset tecknade fylleriscener; den skenheliga, 'v?ckta' H?rk?m?ki-bondens sk?psuperi och h?rdh?nta husbondestyre, Timos dr?pliga h?stfylla och -- i handlingens huvudf?ra -- Lauris galenskaper p? Dj?vulsstenen samt Simeonis och Eeros f?rvillelser.

Att l?sa Seitsem?n veljest? ?r lika m?dosamt och njutningsrikt som att f?lja en forsfylld ?lv, vars ?der i vida bukter arbetar sig fram genom obygdens ?ndl?shet. Det kan h?nda, att man f?rlorar alla begrepp om riktningen eller att man t?tt bakom sig h?r bruset av ett fall, som man tror sig ha l?mnat l?ngt i fj?rran. Men just i ett s?dant ?gonblick f?rnimmes obygdsst?mningen i hela dess ?dslighetsvilda storhet. Man kan icke hasta fram genom Seitsem?n veljest?, ginande f?rbi h?ndelsef?rloppets m?nga och vida bukter. De l?nga, detaljrika samtalen, d?r saker upprepas, som man redan har h?rt, de ofta ?terkommande jakt?ventyren med ungef?r likartat f?rlopp och kanske ocks? andra episka drag ha f?ranlett uppfattningen att Seitsem?n veljest? vore en planl?s, omotiverat vidlyftig och l?ngtr?dig bok. August Ahlqvist ?r icke, den enda bed?mare, som f?rf?ktat en s?dan mening i offentligheten. Men hur befogad den ?n m? vara som uttryck f?r subjektiva opinioner f?rst?ende gentemot Kivis konst ?r den icke. Just i de skenbara upprepningarna dallra st?mningens hemliga str?ngar och just i breda detaljm?lningar utl?ses en allmogeromans finaste poesi. Allmogen sj?lv ?lskar den vittsv?vande omst?ndligt ber?ttande formen: varf?r skulle allmogelivets skildrare icke v?lja den? -- --

Karakt?rer.

Share on: WhatsApp @Hash Facebook Tweet